Statsminister Fredrik Reinfeldt begriper inte hur försvaret fungerar. Det påstår i vart fall hans partibroder förre försvarsministern Anders Björck. Det som retat upp Björck är att Reinfeldt anser att det för dagen inte finns några isolerade militära hot mot Sverige som motiverar att försvarsanslagen höjs.
"De beslut vi tar i dag har bäring in på 2030-talet. Om Fredrik Reinfeldt kan säga något om de hotbilder som finns då, är det bara att gratulera. Det här vittnar bara om att man inte begriper hur försvaret fungerar", sa Anders Björck till Aftonbladet i går.
Det kan vara så enkelt att Reinfeldt tänker mer på statsbudgeten än på kommande militära attacker mot Sverige. Vilket inte är så konstigt. Han är trots allt statsminister i ett land som inte haft attackerande militära trupper i landet sedan början av 1800-talet. Kanske ser han inga anledningar att befara att denna fredliga utveckling kommer att brytas fram till 2030?
För sin egen del har Anders Björck uppenbarligen inga problem med att säga något om de militära hoten framöver. Enligt Björck behövs det nämligen "några miljarder till" här och nu för att rusta sig för vad som komma skall.
Vem som har rätt vet vi inte förrän 2030. För min egen del lutar jag åt Reinfeldt. Han har i vart fall en imponerande historisk trend på sin sida.
Försvarspolitiken är ett av de politiska fält där konflikten mellan moderater av Björcks och Reinfeldts sort är som tydligast. Efter ett knappt år som försvarsminister avgick Mikael Odenberg (M) i september 2007 sedan han förlorat en strid om försvarsbudgeten mot finansminister Anders Borg.
Odenbergs efterträdare moderaterna Sten Tolgfors och Karin Enström har förstått vad som gäller. Ordning och reda i Försvarsmaktens finanser har prio ett. Omställningen till ett insatsförsvar för snabba aktioner framförallt utomlands har prio två. Värnplikten är borta och begravd. Att "försvara hela landet" kan vi glömma. Medlemskap i NATO säger M nej till så vida inte både en folklig opinion och S kräver att vi går med.
Anders Björck känner så att säga inte igen sitt parti.
Möjligen kan den nu iskalla frågan om medlemskap i NATO komma upp på bordet på allvar under nästa decennium. Danmarks tidigare statsminister Anders Fogh Rasmussen är generalsekreterare i NATO. I går talade han på Folk och försvars rikskonferens i Sälen.
I sitt briljanta framträdande hyllade Fogh Rasmussen Sverige som en av NATO: s mest "aktiva och effektiva" partnerstater. Våra trupper har i närtid visat upp sig med den äran i FN-uppdrag under NATO-befäl i Kosovo, Libyen och Afghanistan. I den praktiska NATO-vardagen är skillnaden hårfin mellan medlemsstater och partnerstater. Om det bränner till på riktigt så gäller emellertid en för alla och alla för en endast medlemskretsen. Som NATO-partner ska Sverige inte räkna med bistånd om vi blir angripna, sa Fogh Rasmussen.
Eftersom dimman nu har lättat - ÖB och försvarsministern medger öppet att vi inte kan försvara oss mer än några dagar på egen hand - så kanske ett möjlighetsfönster mot NATO öppnar sig vad det lider?
Så vitt jag begriper så skyddas inte Sverige och det svenska bäst med pang intill den egna knuten. Väl utförda uppdrag ute i världen och vänner som kommer om det krisar på hemmaplan är en betydligt bättre strategi.