Mikael Damberg är gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen. Han ingår i den kvartett personer som leder det dagliga arbetet i partiet. Då Damberg är den ende i partitoppen som har en riksdagsplats så är det han som företräder S då det anordnas partiledardebatter på Helgeandsholmen. Vilket han gjort med den äran.
I går var Mikael Damberg på Campus Norrköping och talade på en lunchträff i salen K 4. I kretsen av ett fyrtiotal studenter och lärare fanns även jag.
Man får en ögonblicksbild av hur ett parti uppfattas genom att notera vilka frågor som mötesdeltagarna ställer till talaren. I går fick Damberg frågor om krav på bidragstagare, om företag och vinster i skolor och äldreomsorg och om Sverigedemokraterna. Även om han i sitt anförande främst talade om partiets långsiktiga strategi för kunskap och arbete, så hade han inga bekymmer med att ge vettiga och trovärdiga svar på de flesta av frågorna.
Det märks att den nya partiledningen har arbetat sig igenom flera av de snåriga fälten. Damberg var inte defensiv och undanglidande. Hans svar antydde att S har chansen att bli offensivt även i frågor av kvanstenskaraktär.
Socialdemokraterna har haft det svettigt med välfärdsföretagen. För snart två veckor sedan fick dock Stefan Löfven och hans partisekreterare Carin Jämtin stöd från en enig partistyrelse - inklusive LO-ledningen - för en rad beslut som tycks ha kuperat de värsta överdrifterna, dämpat de gällaste debattonerna och som gjort klart att S är ett realistiskt och praktiskt parti.
Vinstfrågan är säkert inte död inom S. Men faran kan blåsas över för att saker och ting skulle gå riktigt på tok på S-kongressen i början av april nästa år.
Bidragsfrågan är heller inte så lätt att hantera. Å ena sidan finns det många människor som ser Socialdemokraterna som en garant för vettiga och högre ersättningar till sjuka och arbetslösa. Å andra sidan finns det risker för att bilden av S som ett "bidragsparti" kletar sig fast och stöter bort andra människor. Under den nya partiledningen har det emellertid börjat mejslas fram en hållbar och tydlig politik som har förutsättningar att väcka respekt i breda lager av befolkningen.
När det till exempel gäller arbetslösa ungdomar under 25 års ålder som saknar gymnasiekompetens vill S villkora ekonomiskt stöd från det allmänna med att ungdomarna läser in gymnasiet. Här finns en lätt fyrkantig rationalitet som har bäring så väl på traditionen som på tidsandan. Lika rätt ligger S i sin kritik av sänkta ersättningar och tuffa krav på svårt sjuka människor. Här anknyter partiet till en rationell medmänsklighet med stort gehör i folkdjupet.
Förhållningssättet till SD är ett trixigt kapitel. Här famlar S fortfarande. Det finns en nedärvd ovilja och oförmåga att ta tag i frågor om etnicitet och invandring. Vilket är en helt okej förklaring. Som däremot inte alls duger som försvar för att fortsätta famla.
Det fanns en tid när S och M kunde hålla borta invandringsretoriken från politikens offentliga arenor. Det fanns en tid när det räckte med att läsa en dikt och sjunga en sång när invandringsfrågan kom på tal. De tiderna finns inte längre.
S behöver djupdyka i invandringsfrågans realiteter och fördomar för att skaffa sig en genomtänkt, tonsäker och rationell plattform. Först då kan kvarnstenen SD bearbetas på allvar.