Solveig Ternström är riksdagsledamot för Centerpartiet. Hon kom in i riksdagspolitiken för fyra år sedan. Ternströms stora politiska övertygelse är en djup misstro mot kärnkraft. Därför valde hon att bli aktiv i C. Tajmingen kunde ha varit bättre. Ternströms entré i riksdagen kom att sammanfalla med Centerpartiets omprövning av kärnkraftspolitiken.
Ternström gjorde vad hon kunde för att kämpa emot. Hon röstade nej till regeringsförslaget om att upphäva det 30 år gamla förbudet mot ny kärnkraft. Men det hjälpte inte.
Efter nederlaget i voteringen i torsdags kväll sa Ternström till Eko-redaktionen att hon funderade på att lämna Centerpartiet. Hon övervägde att bli medlem i Miljöpartiet.
Solveig Ternström gör förstås precis som hon vill. I all vänskalighet vill jag dock avråda henne från att sätta all sin kärnkraftsavvecklingslit till ett politiskt parti. Om fyra år kan det nämligen vara dags för Ternström att ge en ny intervju där hon funderar på att lämna Miljöpartiet i besvikelse.
Riksdagspartier är inga trygga hamnar för enfrågeentusiaster. Politiska partier gör uppgörelser, de kan komma att ingå i regeringar och de kan behöva glida i sina uppfattningar och positioner i vissa frågor för att få framgång i andra.
Den som ger sig in i riksdagskorridorerna måste då och då korsa fingrarna eller kunna skriva små Brask/Sven Bergström lappar för att freda sitt samvete och sitt rykte. En människa med djupa och oförhandlingsbara uppfattningar i en specifik sakfråga påverkar bäst som opinionsbildare utanför parlamentet.