Ledare
I helgen fördömde Migrationsverkets nykläckte generaldirektör Dan Eliasson de snåla och ogina kommunernas agerande. Det gjorde han rätt i.
Ingen kommun - inte ens den minsta av de små - kan anföra ekonomiska problem som en orsak för att inte kunna ordna fram plats åt något eller några av dessa barn. Sveriges problem med att ta hand om den begränsade gruppen flyktingbarn framstår som än mer groteskt om man sätter det i relation till förhållanden i många andra delar av världen.
Zimbabwe är något mindre än Sverige till ytan och något större till invånarantalet.
Människorna i Zimbabwe har ungefär samma önskningar som svenskar om att kunna leva ett så gott liv som möjligt, försörja sig och om att kunna se sina barn växa upp för att kunna möta en förhoppningsvis bättre framtid.
President Mugabes brutala och despotiska regim har emellertid, tillsammans med sjukdomar och extrem fattigdom, släckt livschanserna för flera miljoner av landets innevånare.
FN: s barnfond UNICEF uppskattar att det finns 1 miljon föräldralösa barn i Zimbabwe. Så stort är det fattiga landets problem. Och så litet är det rika landet Sveriges problem.
I helgens intervju med Ekoredaktionen hotade Migrationsverkets generaldirektör med att "hänga ut" de barnvägrande kommunerna på myndighetens hemsida. Ett väl blekt "straff" tycker jag nog. Jag har ett bättre förslag:
Skicka snåljåparna till Zimbabwe.