Dags att skärpa profilen, Stjernkvist
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Färre antal elever och kommunens sjunkande skatteintäkter innebär att grundskolan måste krympa sin organisation. Genom att slå samman skolor, minska antalet chefer, skjuta upp en del beslutade förbättringar och genom att flytta pengar mellan konton och verksamheter, har den styrande majoriteten fått fram ungefär elva miljoner kronor. Dessa pengar ska nu fördelas ut till tio skolor - däribland Vikbolandsskolan och Navestadsskolan. Därmed dämpas de orimligt höga besparingskrav som annars hade drabbat dessa skolor. Och det är väl gott och väl. Men.... Norrköping har sedan lång tid tillbaka ett socialt medvetet sätt att fördela pengar till sina skolor. Skolor med många barn från lågutbildade hem och från nyanlända invandrarfamiljer får kort sagt mer pengar än andra skolor. Kommunen borde kunna skärpa sin profil ytterligare. I dag går lite drygt 90 procent av skolpengen ut lika till alla barn, medan knappt tio procent styrs av elevernas sociala bakgrunder. Tidigare i veckan presenterade Skolverket en rapport som var kritisk till hur kommunerna fördelade sina resurser och till kommunernas bristande utvärderingar. Enligt Skolverket är det ställt utom allt tvivel att de mest avgörande förutsättningarna för att bedriva utbildning utgörs av elevernas bakgrunder och hemförhållanden. Barn som inte behärskar språk - sitt eget och svenska - och barn från lågutbildade familjer har generellt sett, mycket svårare att nå goda resultat. Det krävs bättre lärare, mer stödpersoner och mer resurskrävande undervisning för att kompensera dessa elever för de brister de bär med sig in i skolan. Jag tycker att Norrköping skulle ta upp en diskussion om att förändra sitt skolpengsystem. Låt t ex 80 procent gå ut lika till alla elever. 20 procent av pengarna skulle därmed styras av elevernas sociala bakgrunder. En sådan modell skulle ge bättre chanser för goda resultat i tunga områden. Samtidigt skulle ansvaret öka ute på de enskilda skolorna. Politikerna skulle inte behöva ägna så mycket tid åt att peta i konton, jämföra tämligen meningslösa nyckeltal om "lärartäthet" och/eller på att lyssna på klagosånger om ont om pengar. Mer kraft skulle kunna läggas på seriös utvärdering av skolornas resultat. Vad säger ni Stjernkvist, Jonsson och Ailert; vore inte det något att satsa på?
Widar Andersson