Dags att lyssna på patienter och yrkesutövare
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Varje enskild individs unika behov bör vara den politiska ledstjärnan. Vi tror att en betydligt större mångfald av olika utförare av sociala tjänster, inklusive hälso- och sjukvård, är en både självklar och önskvärd situation i vårt land om vi skall komma tillrätta med dagens obegripliga köer till nödvändiga välfärdsfunktioner. Kostnaden för social misär och sjukdom är mångfalt högre än motsvarande utgifter för att komma till rätta med dessa naturliga "problem" som drabbar oss människor. Av humanism och anständighet måste vi skapa ett politiskt system som gynnar ekonomisk tillväxt och samtidigt, med de resurser detta ger oss gemensamt, se på socialtjänst och hälso- och sjukvård utifrån ett för samhället närande och inte ett tärande perspektiv.Kvalitet i socialtjänst och hälso- och sjukvård uppstår i de massor av enskilda möten som ständigt pågår mellan behövande och behövda, dvs. de individer som söker och de individer som kan utföra sådana välfärdstjänster. Politikerna måste därför vara mycket mer lyhörda för enskilda brukare/patienters och enskilda yrkesutövares önskemål än vad som är fallet idag. Gängse regional- och rikspolitiker lyssnar enligt min mening i alltför stor omfattning på de myndigheter som de satt att leda denna verksamhet, men i allt för liten omfattning på de som utför arbetet. Varför är det så, och vad är fördelarna/riskerna med detta?Förklaringen kan vara att det för en beslutande politiker ofta förefaller enklare och säkrare med en generell myndighetsbedömning än en bedömning av en enskild yrkesutövare. För politikern förefaller det fördelaktigare med en sådan "enkel" och samtidigt "säker" bedömning än att lyssna till en massa "särintressen" från många olika yrkeskårer, ibland med olika analyser och infallsvinklar på synbarligen likartade problem. Problemen som socialtjänst och hälso- och sjukvård dagligen ställs inför är emellertid oftast inte enkla. Människan har så olika behov och förutsättningar för den vård och omsorg vi vill ha, behov och förutsättningar som också kan ändras för var och en av oss i olika skeden av våra liv. Det är istället det unika mötet mellan människor som tar emot och ger en hjälpande hand som behöver politikernas stöd. Jag vill därför verka för den viktiga attitydförändring som här måste till, dvs. att brukare/patient och profession äntligen sätts i centrum och inte i periferin av vare sig politiker eller vård- och omsorgsansvariga myndigheter.