Regeringens tre mindre partier lever i skuggan av Moderaterna, som är regeringssamarbetets stora vinnare. Centern och Kristdemokraterna är regeringssamarbetets stora förlorare. I takt med Socialdemokratins återhämtning börjar även Moderaterna få problem. Bytet av partisekreterare är en tydlig indikation på nervositeten inom partiet. Hela alliansregeringen upplevs idag som trött och svag på bärande idéer.
Problemen accentueras av att Fredrik Reinfeldt efter valet 2010 leder en minoritetsregering, med Sverigedemokraterna som riksdagens vågmästare. Och den uppkomna parlamentariska situationen är i hög grad självförvållad. Det var den borgerliga hanteringen av sjukförsäkringen, som ledde till att allianspartierna med mycket knapp marginal förlorade sin majoritet i riksdagen i valet 2010.
Centerns och Kristdemokraternas prekära situation har sina tydliga orsaker. Under förra mandatperioden kompromissade Centern bort sin viktigaste profilfråga - motståndet mot kärnkraften. I och med denna kompromiss fick inte Sverige någon blocköverskridande och helt nödvändig överenskommelse om energipolitiken. Kristdemokraterna blev överkörda av övriga regeringspartier i frågan om homoäktenskap, men stannade kvar i regeringen. Partiet har inte belönats varken av väljarna eller av övriga allianspartier för visad lojalitet.
Undersökningar från SOM-institutet vid Göteborgs universitet visar, att läget för Kristdemokraterna och Centerpartiet är riktigt allvarligt. Taktikrösterna var mycket viktiga för dessa båda partier i valet 2010. Utan stöd från taktikröster hade Kristdemokraterna inte kommit in i riksdagen, utan hamnat på 3,8 procent. Centerpartiet nästan trefaldigade andelen taktikröster mellan valen 2006 och 2010 - från 10 procent till 29 procent.
Möjligheten till ett nyval - eller extraval med regeringsformens ord - är ett helt osannolikt alternativ. Alliansregeringens samtliga partier är på defensiven, medan oppositionen har vind i seglen. Att i detta läge utlysa nyval är inget alternativ för regeringen.
En rad olika politiska frågor måste lösas före valet 2014, bland dem nya beslut om sjukförsäkringen nästa år. Ulf Kristersson måste då lägga fram ett förslag, som har stöd av en blocköverskridande majoritet i riksdagen. Alliansregeringen kan inte gå in i valrörelsen 2014 utan att skapa en långsiktig lösning på sjukförsäkringsfrågan.
En grundlig omprövning av hela blockpolitiken blir allt mer en politisk nödvändighet, om alliansregeringen ska klara resten av mandatperioden. Och framför allt för att upprätthålla tilltron till regeringsmakten i Sverige. Detta om något borde vara en viktig angelägenhet för riksdagens samtliga partier.
Och för Centern och Kristdemokraterna krävs det krafttag för att undvika en hotande marginalisering inom svensk politik.