Då och då blir vi påminda om vad saker och ting egentligen handlar om. I går var en sådan dag. Europaparlamentet beslutade att säga ja till Kroatiens medlemskapsansökan. Om allt går som planerat blir Kroatien EU: s medlem nummer 28 1 juli 2013.
För ganska precis tjugo år sedan var jag i Kroatien. Jag sprang hukande i skyttevärn i huvudstaden Zagrebs utkanter, en kväll satt jag i ett skyddsrum medan granatelden dånade på avstånd. Kroatiens självständighetskrig hade precis inletts. Det skulle pågå mer eller mindre intensivt ända fram till 1995. Och nu är landet snart medlemmar i EU. Helt otroligt vad snabbt det har gått.
Kroatien var tidigare en del av den kommunistiska federationen Jugoslavien. När muren föll 1989 och Sovjetunionens välde började rasa så klämtade även klockan för Jugoslavien.
Vad EU egentligen handlar om är demokrati. Unionen är som ett flugpapper för många av de tidigare diktaturstaterna. Redan 2003 bankade kroaterna på EU: s dörr. När förhandlingarna inleddes stod det klart att det krävdes mycket stora förbättringar för att ett medlemskap skulle bli möjligt. Steg för steg har Kroatien utvecklat sin offentliga förvaltning, stärkt rättsväsendet och gjort betydande insatser mot den korruption som så länge plågat staten, företagen och folket.
Vi häruppe i norr ägnar oss mest åt att gnälla och skälla på EU. Jag säger inte att det inte från tid och till annan finns fog för både gnäll och skäll.
Men ibland är det nyttigt att bli påmind om EU: s storhet och betydelse i de stora och helt grundläggande frågorna.
Närmare hälften av EU: s medlemsländer har en närtidshistoria som diktaturer. Europaunionens betydelse för skiftet från diktatur och till demokrati kan inte överskattas.