Förvaltningsrätten i Luleå för nog för det mesta en ganska undanskymd och stilla tillvaro. Nu är det slut med det. Gårdagens domar i ett antal ärenden har fått tusentals innehavare av digitala apparater att gå i taket.
AB Radiotjänst är en del av publicservicekoncernen. Bolagets uppgift är att ta in licenspengar från dem som kan se på tv.
Radiotjänst hävdar att "utrustning som t ex en dator eller surfplatta med internetuppkoppling är nu en tv-mottagare i juridisk mening och därmed avgiftspliktig."
Bolaget har därför på senare tid börjat kräva in licensavgifter från människor som äger datorer och/eller surfplattor med internetuppkoppling. En del av dem som fått fakturor från Radiotjänst har överklagat till Förvaltningsrätten i Luleå. I går dömde rätten till Radiotjänsts fördel. Därav ilskan i chattar och kommentarsfält landet runt.
I förarbeten till den lag som reglerar licensavgiften betonas att lagen är "teknikneutral" och att tillämpningen ska följa den tekniska utvecklingen. Ur den aspekten måste man säga att Radiotjänst och Förvaltningsrätten i Luleå väl förvaltar lagstiftarens intentioner.
Logiken i argumentationen är nämligen glasklar. Licensavgiften har ingen juridisk koppling till att se på publicservicetv. Det är innehavet av en apparat med möjlighet att ta emot tvutsändningar som är avgiftspliktig. Att bara se på Kanal 5, en trasig tjocktv, en dator med långsamt bredband eller en urladdad läsplatta som ligger och samlar damm ute i garaget är inga godtagbara ursäkter för att inte betala licensavgift.
De flesta av invändningarna och protesterna mot domsluten från Luleå går på temat att jämfört med en traditionell tvapparat så har en dator/surfplatta så otroligt många andra användningsområden än tvtittande. Därför retar många upp sig på beslutet att med statligt tvång avgiftsbelägga just möjligheten att se på tv i dator/surfplatta. Irritationen är begriplig. Men inte invändningsfri.
Det är fortfarande relativt få personer som främst använder sin dator för att se på tv. Så är det eftersom de allra flesta redan har en traditionell tv i hushållet. Som de allra flesta (9 av 10 enligt Radiotjänst) redan betalar licensavgift för. En avgift per hushåll täcker alla gamla, nya och kommande apparater där tvtittande är möjligt. De som träffas av Förvaltningsrättens beslut är således endast sådana som har dator med internetanslutning och som inte har en tv av det gamla slaget. Utifrån teknikneutralitetsargumentet är det inte orimligt att även dessa betalar en licensavgift.
Ur ett annat rimlighetsperspektiv är emellertid licensavgiftsupplägget snart vid vägs ände. Kostnaden och de folkliga påfrestningarna för att ta upp en de facto skatt - som licensen är - är inte rimlig givet den tekniska utvecklingen.
Förvaltningsrättens domar kommer att överklagas till kammarrätten och därifrån sannolikt till Högsta Förvaltningsdomstolen för slutligt avgörande. Rättsstatens maskineri får så att säga träda in där den politiska staten fegade ur.