Peter Norman är Anders Borgs nya parhäst på Finansdepartementet. Norman har vad jag vet inte förekommit i partipolitiska kretsar tidigare. Han är känd som en trevlig, respekterad och liberal finansman i sina bästa år. 1996 till 1999 var Anders Borg och Peter Norman arbetskamrater på fondkommissionären Alfred Berg. Då var Norman chef. Nu är det ombytta roller.
Peter Norman har utnämnts i rollen av expert. Reinfeldt vill dock
inte ha några opolitiska statsråd. Sedan fem dagar tillbaka är Norman därför medlem i Moderaterna.
Finansdepartementets ställning i regeringen förstärks nu ytterligare. Det kan behövas. Minoritetsregerande kan lätt driva upp statens kostnader. Uppgörelser över blockgränserna är sällan gratis. När regeringens ekonomiska propositioner lämnas över till riksdagen för behandling och beslut är utrymmet för utskottsförhandlingar inte bara större än tidigare. Utrymmet är helt nödvändigt för regeringens långsiktiga överlevnad.
Firma Borg och Norman kommer således att ha stor betydelse för att den ekonomiska politiken utformas på ett sådant sätt att den såväl tilltalar delar av oppositionen som den globala finansmarknaden. Anders Borg beskrivs ofta alltför endimensionellt som vore han enbart en teknokratisk siffergubbe. Det förtjänar att lyftas fram att Anders Borg har varit mycket pådrivande för Moderaternas vandring mot mitten i den ekonomiska politiken. Med Anders Norman vid sin sida förstärks den politiska vidsyntheten i Borgs departement. En gång i tiden höll sig Socialdemokraterna med en "kanslihushöger" som vållade mycket tandagnisslan i andra delar S-partiet. Utan några jämförelser i övrigt så skulle det kunna vara så att ett slags "kanslihusvänster" nu formeras runt Anders Borg i Alliansregeringen. Detta skulle i så fall kunna förbättra samarbetsklimatet i riksdagen. Hur klimatet i alliansen påverkas är en helt annan fråga.