Finansminister Anders Borg frågades ut i Ekots Lördagsintervju i helgen. Frågorna till Borg handlade till stor del om nästa års riksdagsval och om chanserna för Alliansen att vända dagens opinionsmässiga motlut till ännu en viktoria i ett allmänt val.
Angela Merkel i Tyskland säkrade förmodligen sin tredje raka valseger i går kväll. Genom valresultatet är hon ohotad som förbundskanslerkandidat för ännu en mandatperiod. Exakt hur nästa regering kommer att se ut i Tyskland vet vi inte.
Det är dock sannolikt ingen ko på isen för Merkel.
Får hon inte ihop en fungerande majoritet på sin egen politiska kant så väntar antagligen en "stor koalition" mellan de två största partierna Kristdemokraterna och Socialdemokraterna.
Något sådant alternativ kan knappast Anders Borg och hans alliansregering kalkylera med ens i sina mest frimodigt brainstormande ögonblick.
En av de stora skillnaderna mellan tysk och svensk politik är nämligen att här hos oss sätter sig inte sossar och moderater i samma regering med mindre än att det rasar krig inpå de svenska knutarna. Och krig vill ingen ha. Därav följer att stora koalitioner är så gott som otänkbara i Sverige. Vilket vi av uppenbara fredskäl bör vara glada för.
Moderaternas och Anders Borgs eventuellt fortsatta väl och ve i Rosenbad hänger således enbart på dem själva och på deras allierade småpartier.
Den Anders Borg som framträdde hos Ekot i lördags hade dock utan större besvär kunnat sköta finansministeriet i en stor svensk koalitionsregering. Det fanns i lördags mycket lite som skiljde en pragmatisk och resonerande finansminister Anders Borg från en socialdemokratisk dito.
Jag hörde få om ens några oomkullrunkeliga ideologiska utfästelser från Borgs sida. Det som stack ut var synen på ytterligare jobbskatteavdrag. Men även på detta profilområde intog Anders Borg en mer ekonomisk än ideologisk attityd. Enligt finansministern var jobbskatteavdrag bra eftersom de var minst dåliga av de jobb- och konsumtionsfrämjande insatser som en regering har att spela med.
Förhandlingar med "parterna" och hänvisningar till Keynes överbryggningspolitik - stimulerande underskott under dåliga år och nedkylande överskott under goda år - dominerade finansministerns resonemang i de flesta sakfrågor under intervjun.
Snart 10 år efter Alliansens bildande finns det fortfarande tongivande vänsterdebattörer som odlar konspirationstankar av arten att "skrapar man lite på alliansytan så syns samma gamla höger."
Sådana tankar är villospår med inslag av önsketänkande. Borg och Reinfeldt är ingen ideologisk klasshöger.
De är en modern mittenhöger som myrsteg för myrsteg - och bara när ekonomin så tillåter - vill försöka luckra upp tankemönster och fördelningsstrukturer i det svenska samhället.
Den nya högern är svårare för S än den gamla.
Vilket inte minst Tysklands socialdemokrater fått erfara under åtta tunga år.