Cafeterian på Fryshuset i Stockholm var full med ungdomar och journalister i går förmiddag. Fryshusets storpappa Anders Carlberg stod och mös i ett hörn. På scenen stod Socialdemokraternas vallokomotiv i Stockholm Thomas Bodström (S) och Moderaten Ulf Kristersson; till vardags socialborgarråd i huvudstaden. På programmet stod en debatt om unga människors livsvillkor.
Jag var där.
Ledare
Thomas Bodström har kritiserats för att han inte enbart ägnar sig åt riksdagsuppdraget. Han arbetar som advokat, han skriver böcker, han spelar fotboll och han har styrelseuppdrag i ett utbildningsföretag. Bodström är för splittrad, muttras det smått avundsjukt i och utanför hans parti.
Tack ske gud och lov för denna splittring.
Bodströms bisysslor är nämligen hans främsta tillgång. Han når fram till folk på ett helt annat sätt än politruker. När andra politiker i bästa fall kan referera till ett yrkesliv långt tillbaka i tiden och oftast bara hänvisa till utredningar och riksdagsbeslut, kan Bodström säga "i mitt arbete som advokat möter jag pojkar med problem och deras föräldrar". Debatten om skolan blir inte abstrakt med Bodström på scenen. Han talar om sitt styrelsearbete nu, om sina barn och om sin egen krokiga utbildningshistoria.
Ulf Kristersson är en av de bästa nu aktiva Moderaterna i mina ögon. I mötet med Bodström i går blev det dock uppenbart att det är en nackdel att som likt Kristersson ha levt sitt liv helt i politiken.
Politiska erfarenheter och kunskaper ska naturligtvis inte underskattas. Men i allmänna val är det inte politiker som röstar. Väljarna är medborgare som lever sina liv här och nu.
Thomas Bodström är ingen politisk jungfru. Han har ärrats av flera tuffa år som justitieminister. Men hans referensramar är inte snävt partipolitiska.
Han talar i värderingar snarare än att grotta ner sig i detaljer. Socialdemokraterna och Moderaterna är överens om mycket, sa Bodström på Fryshuset i går. Det som skiljer oss åt är att vi sossar vill ha rättvisa skatter som ger mer pengar åt praktikplatser åt arbetslösa ungdomar, mer utbildning åt arbetslösa människor och bättre kvalité i skolorna, sa han.
Ulf Kristersson höll sig till Moderaternas standardformulär 1 A. Han skrämde med Vänsterpartiet. Sossarna är bra på många sätt, sa Kristersson. Vänsterpartiet är dock motståndare till det mesta som S vill. Tänk er om Lars Ohly skulle bli utrikesminister, var Kristerssons varnande slutord i debatten.
De flesta i den unga publiken tycktes inte uppfatta detta som ett särskilt allvarligt hot.
Efter debatten knallade jag upp mot Gullmarsplans tunnelbanestation. På en busshållplats hängde en kärnfull reklamaffisch från Socialdemokraterna i Stockholm. Budskapet var enkelt: "En öppen fritidsgård kostar pengar. En stängd fritidsgård kan kosta mycket mer".
Genialt.
Thomas Bodström har chansen att göra en riktigt bra valrörelse i Stockholm.