På Stora Nygatan i Gamla Stan i Stockholm har Moderaterna sitt högkvarter. I går vid halvtvåtiden på eftermiddagen parkerade två stadsrådsbilar utanför det Moderata kansliet. Finansminister Anders Borg och statsminister Fredrik Reinfeldt klev ur bilarna och gick in till de väntande journalisterna för att presentera nya bud om höstens budget. Jag var där.
Ledare
I vårpropositionen tidigare i år lanserade regeringen ett antal "ambitioner" för budgeten. Dessa ambitioner har nu blivit till sand. Skuldkrisen i flera europeiska länder och i USA skapar oro och osäkerhet i den svenska ekonomin. Borg och Reinfeldt tar det säkra före det osäkra. Det blir inget femte jobbskatteavdrag, det blir ingen sänkt skatt för pensionärer och det blir ingen höjd gräns för när man ska betala statlig skatt. På lördag håller Fredrik Reinfeldt sommartal i Gustavsberg. Då kommer han att berätta om fler ambitioner som eventuellt inte blir av. Sänkningen av restaurangmomsen riskerar att gå samma väg som jobbskatteavdraget; reformen skjuts på framtiden.
I sak gör regeringen säkert rätt. Det är minst sagt oroligt på flera av Sveriges viktigaste exportmarknader. Tillväxtprognoserna skrivs ner både här och där. Skulle Reinfeldt stått fast vid vårpropositionens löften hade han riskerat att hamna i ett underskottsträsk. Och det är det absolut sista som Reinfeldt vill.
På pressträffen låtsades statsministern inte höra frågorna om huruvida det parlamentariska läget påverkat beslutet att dra tillbaka skattesänkningarna. Som bekant finns det ju en latent majoritet i riksdagen för att avslå bl a det femte jobbskatteavdraget. Jag förstår inte riktigt Reinfeldts blyghet över att erkänna politiska realiteter. Han leder en minoritetsregering. Det är nu han prövas. Att dra tillbaka förslag låter sig göras. Men vad vill han göra i stället? Och tillsammans med vilka?
De frågorna svävade över Stora Nygatan långt efter det att statsrådsbilarna flyttat sina passagerare till nästa framträdande.