Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Björklunds ribba dallrar

Foto: Maja Suslin / SCANPIX

Norrköping2008-02-23 03:00
Widar Andersson
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I torsdags eftermiddag lyssnade jag på riksdagens extrainsatta debatt om skolbetygen. Bestämda åsikter haglade från talarstolen. Få av talarna - om ens någon - ansträngde sig för att underbygga sitt tyckande med hållbart och vetenskapligt förankrat vetande. Utbildningsminister Jan Björklund anslog tonen med sin liknelse mellan skolbetyg och höjdhoppsribbor. Liknelsen - som var kul de första hundra gångerna man hörde den - haltar betänkligt. För höjdhopparen är det enda och givna mätbara målet att ta sig över en allt högre placerad ribba. För elevens minst 12-åriga skolgång är det mer sammansatt och komplicerat att fastställa vilka mätbara mål som bäst understödjer lärande, bildning och utveckling. Men för agitatorn Björklund finns inga sådana nyanser; eftersom ribban är oundgänglig för höjdhopparen är betygen oumbärliga för skolbarnen. Denna klena beviskedja fungerar möjligen på torgmöten och i rappa valdebatter. Men som "vetenskaplig" grund för en stor omställning av skolpolitiken, fladdrar Björklunds ribba som ett rö för vinden. Skolan har blivit enormt politiserad. Inte mycket finns kvar av det nära samarbete mellan vetenskapen, forskningen, staten och politiken som präglade genomförandet av de stora utbildningsreformerna på 1950- och 60-talen. Vem, vilka eller vad som bär ansvaret för denna utveckling är svårt att säga. Någon gång under de senaste decennierna tappade socialdemokratin initiativet och drivkraften i utbildningspolitiken. Min amatördiagnos är att partiet gjorde värderingen om lika chanser för alla skolbarn, synonym med likadana skolor för alla barn. Utbildningspolitiska forskare ersattes av skolpolitiska ingenjörer som i sin tur har ersatts av utspelshungriga politiker; ivriga att fatta oändliga och detaljerade beslut om mål, riktlinjer och statsbidrag. Det pedagogiska forskarsamhället har väl heller inte rosat marknaden under senare tid. På vissa lärosäten tycks snarare en smått förgrämd utanförskapsattityd ha etablerats. Man är inte med i matchen längre. Och det märks. Socialdemokraterna är illa trängda av Jan Björklunds aggressiva attacker mot "flumskolans" brist på ordning, kunskap och betyg. Partiets ambition på kort sikt är att försöka skadelindra så gott det går. Genom att signalera om förändrade attityder till betyg och nationella prov hoppas (s) på att kunna neutralisera Björklunds framfart i väljarkåren. På kort sikt är det förmodligen det enda man kan göra. Men på lite längre sikt bör socialdemokratin göra allt vad den kan för att åter knyta nära band mellan sin utbildningspolitik och lärandets progressiva vetenskapare och forskare. I dagens samhälle behövs helt nya former för statens utvärdering av skolornas arbete. Vad som mäts och när det mäts har mycket stor betydelse för varje och alla barns chanser till en bra och nyttig utbildning. Skolor med vissa pedagogiska förhållningssätt kan vara mycket bra för vissa elever. När det gäller Björklunds förhatliga "flumskola" med individuella utvecklingsplaner, tematiskt studerande, handledande lärare och en forskande och prövande attityd, så är det ingen tvekan om att den skolformen är mycket populär bland elever, föräldrar och lärare. Den dagen socialdemokratin med vetenskaplig och forskningsunderstödd tyngd kan visa att det är modern, fritänkande pedagogik och inte antalet betyg som formar de bästa skol- och livschanserna; den dagen hamnar Björklunds ribba på Idrottshistoriska museet. Och den dagen bör inte dröja alltför länge.
Läs mer om
Norrköping