Jan Björklund är en kul, elak och tuff talare. I går kväll hade han scenen i Almedalen i Visby. Jag satt framför en tv på södra Gotland och lyssnade med stort intresse på Folkpartiets ledare.
Björklund tog avstamp i 1100-talets Visby; då ett nordeuropeiskt centrum för handel och affärer. Via medeltidens stora invandring till Sverige tog han sig raskt in i nutiden. Efter SD-ledaren Jimmie Åkessons tal i Almedalen i måndags räcker det för en politiker av Björklunds liberala slag att säga "Sverigevänner" för att få publikens jubel. Vilket Jan Björklund fick när han hävdade att det mest Sverigevänliga man kan göra är att anknyta till forna tiders tradition av invandring i allmänhet och arbetskraftsinvandring i synnerhet.
På typiskt Björklundmanér buntade han ihop Sverigedemokraters och Socialdemokraters motstånd mot arbetskraftsinvandring.
SD är motståndare eftersom man inte gillar invandrare. S är emot för att man gillar invandrare så länge de inte arbetar, sa Jan Björklund.
Elakt, överdrivet och tufft om S; visst är det så. Men ingen kan blunda för att det finns ett korn av sanning i Folkpartiledarens attack. Kritiken mot arbetskraftsinvandringen från S-håll är överdriven.
Enstaka exempel på oseriösa arbetsgivare som samvetslöst exploaterar arbetskraftsinvandrare tas som intäkt för att döma ut migrationsrörelser som i allt väsentligt är väldigt positiva för Sverige och - inte minst - positiva för de människor som kommer hit för att försöka bygga sig en ny och bättre framtid genom arbete.
Miljöpartiet fick också sina slängar av den Björklundska sleven i Almedalen i går kväll. Visst är det överdrivet, elakt och tufft. Men nog finns det ett visst korn av sanning i Folkpartiledarens attack mot Miljöpartiets vurm för ledighetens betydelse för tillväxt.
Folkpartiet är ett piggt parti som skulle kunna platsa i de allra flesta pragmatiska regeringar. Spekulationer om att FP - vid en valförlust för Alliansen - skulle kunna tänka sig att ingå i en socialdemokratiskt ledd regering avfärdades dock av Björklund i går kväll.
Något annat var inte att vänta. Folkpartiet ingår i en allians som vunnit två val i rad. Det vore politiskt självmord för såväl FP som Alliansen att ett år före valet ens med en viskning antyda att det finns andra tänkbara regeringsalternativ.
Vad som eventuellt händer och inte händer efter valet är dock en helt egen och ny fråga. Det får vi återkomma till efter det att väljarna lagt sina röster.
Nyheten i Jan Björklunds tal var en storsatsning på lärlingsutbildningar i gymnasieskolan. Det är ett bra förslag.
Yrkesutbildningar bör förläggas så nära det riktiga arbetslivet som möjligt. Så här i backspegeln är det lätt att konstatera att det var fel att försöka skapa yrkesliknande miljöer i skolan i stället för att satsa på utbildningar ute på företagen.
Björklund spänner bågen och strävar efter att hälften av gymnasieeleverna - i dag cirka 110 000 - som går yrkesprogram ska göra det som lärlingar med en lön på drygt 10 000 kronor i månaden.
Förslaget förtjänar allt stöd.