Det finns många världsreligioner. I vår del av världen har Kristendomen haft närmast total dominans. Skolverket har tagit fram förslag till kursplaner där Kristendomen jämställs med andra religioner; särarten ska tonas ner. Utbildningsminister Jan Björklund (FP) håller emot. Han anser att Kristendomens särställning ska uppmärksammas i skolornas undervisning om religionskunskap.
Björklund har rätt.
Ingen kan hävda att Kristendomen är den bästa religionen. Det är möjligt att Sverige hade varit ett trevligare samhälle om tidigare generationer i stället präglats av Hinduism eller Islam. Vi har emellertid de religioner vi har. Här hos oss har släktled efter släktled fått förhålla sig till kristna symboler och traditioner och till en sammansatt kultur med tydligt kristna klangbottnar.
Antalet djupt troende människor sjunker. Det är inget märkligt med det. Utbildning, upplysning och kanske framförallt kemi- och fysikvetenskapernas popularisering tränger undan utrymmet för skapelseberättelser och Gudar. Vad denna utveckling på lång sikt kommer att betyda för religionernas plats i framtida kursplaner är en diskussion för sig.
Här och nu är det dock solklart att den kulturella förståelsen av Sverige underlättas av kunskaper om Kristendomens historiska samhällspåverkan. Därför har Kristendomen sin givna och särskilda plats i skolans kursplaner.