Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Birro talar till våra hjärtan

I går begick Norrköpingsbon, författaren, samhällsdebattören och Folkbladskrönikören Marcus Birro sin debut som första maj talare. Strax efter klockan tre på eftermiddagen steg han upp i talarstolen i sporthallen i Ludvika i Dalarna och började tala till rekordpubliken. Det var mycket länge sedan ett 1 maj möte i Ludvika samlade över sexhundra personer. Men så var det i går.  Jag var där.

Foto:

Norrköping2008-05-02 03:00
Widar Andersson
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Marcus Birro höll ett stiligt och välkomponerat tal. Med hetta och närvaro deklamerade han ett stycke som mer påminde om en lång dikt än om ett politiskt anförande. Men Birros performance var i högsta grad politisk; fast politisk på ett ovanligt personligt sätt. Han manade till uppbrott och förändring från känslan av "ständig tisdag" med trött fikarumsprat om invandring, fyllon och om vilken "amöba som ligger med vem i någon av TV-kanalernas såpor". Birro talade med kärlek och respekt om alla dem som faller utanför normen. Om alla dem som "inte gör rätt för sig" och som det är "skottpengar" på i dagens samhälle. Om sjuka och arbetslösa som inte orkar ta striden när de upplever att de behandlas orättvist och okänsligt av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Redan de gamla grekerna visste att man kan bli "sjuk av sorg", sa Marcus Birro. Men i dagens Sverige är det lögn i helvete att bli sjukskriven för sorg. Om man är en arbetare vill säga. Jag kan sätta min högra hand i pant på att ordet "solidaritet" förekom i vart enda 1 maj tal i går. Jag kan samtidigt sätta min vänstra hand i pant på att ytterst få - om ens någon - talade om solidaritet på det sätt som Marcus Birro gjorde i Ludvika sporthall. Solidaritet är ingen abstraktion. Solidaritet är dina "val här och nu" sa Birro. Han skrädde inte orden när han talade om de val som görs i de "avträdesstinkande kulturkretsar" där man hellre väljer att ägna sig åt navelskådande i det egna kotteriet än åt samhällsförändrande debatt. Birro var heller inte nådig mot alla de av oss vanliga dödliga som väljer att "böja våra gamnackar" och att lyda maktens påbud om att ställa dem som inte "gör rätt för sig" i utanförskap till dem som "gör rätt för sig". Visst; Marcus Birro talar i egen sak. Ingen har kunnat missa hans fejder mot Försäkringskassan i samband med hans och hans hustrus dödfödda barn. Men det vore ett stort misstag att förminska och privatisera Birros budskap. De som "inte gör rätt för sig" utgör en blind fläck hos såväl borgerligheten som socialdemokratin. Systemet, regelverket och "arbete till varje pris" är allt och den enskilda människan med sina sorger, bedrövelser och tillkortakommanden, är intet. Jag tolkar absolut inte Birro som en kravmaskin för lättare och liberalare sjukskrivningsregler. Jag uppfattar honom däremot som en förryttare för mänsklighet och tolerans. Han idylliserar inte för ett ögonblick den period i sitt liv då han drack "Baileys till frukost" och stod och hängde utanför Bolaget fem i tio på förmiddagen. Men han påminner om att dessa människor finns. Och han påminner oss om att det är våra egna val - våra egna uppfattningar om solidaritet - som avgör hur djupt dessa människors utanförskap skall bli. "Allt är inte invandrarnas, männens eller politikernas fel", sa Birro. Vi kommer aldrig undan vårt eget personliga ansvar som medborgare och människor. Efter mötet i Ludvika sporthall talade jag med en gammal socialdemokrat från orten. Han hade svårt att påminna sig att någon talare fått så långa och kraftiga applåder som Marcus Birro fick. "Möjligen Tage Erlander i mitten på 1960-talet", sa veteransossen till mig. Birro talar till våra hjärtan, till våra samveten och till vår känsla för solidaritet. Och vad ska man annars tala om 1 maj?
Läs mer om
Norrköping