HÄkan Juholt Àr partiledare för Socialdemokraterna. Juholt bor i VÀstertorp söder om Stockholm. Under 33 minuter igÄr agiterade han frÄn en scen pÄ Lugnets Parklek i VÀstertorp. Omgiven av barnfamiljer, ballonger, korvgrillar, partiveteraner och stockholmare av alla de slag, manade HÄkan Juholt till social sammanhÄllning.
Jag var dÀr.
Ledare
Han Àr en effektiv folkmötestalare; inget snack om den saken. Den stora publiken var med pÄ noterna.
Sedan HÄkan Juholt valdes till partiledare i mars har jag hört honom tala en handfull gÄnger. Talen har inte varit identiska. Men talens budskap Àr entydiga: socialdemokratin stÄr för nÄgot helt annat Àn vad den borgerliga regeringen gör. Inget fel i det. TvÀrtom; upprepning och tydliga skillnader Àr helt rÀtt och riktigt för den som vill nÄ ut.
I sammanfattning Àr Juholts credo att understryka mÀnniskors beroende av varandra. Medan den borgerliga regeringen gör allt vad den kan för att mÀnniskor ska uppfatta varandra som kunder och konkurrenter sÄ vill Juholt att vi ska förstÄ hur beroende vi Àr av varandra som medmÀnniskor.
Mitt budskap Àr synnerligen modernt, sa Juholt vid i vart fall tre tillfÀllen i sitt tal i VÀstertorp. Dessa upprepningar fÄr mig att hissa en liten varningsflagg. Behovet av att skriva folk pÄ nÀsan att det man sÀger Àr modernt antyder att man innerst inne Àr orolig för att det man sÀger ska uppfattas som lite omodernt.
Den socialdemokratiska samhÀllsmodellens kÀrna Àr att mÀnniskors beroenden av varandra har byggts in i offentliga system dÀr förmÄner och skyldigheter fördelas pÄ ett storskaligt sÀtt. De flesta av oss vanliga dödliga har tÀmligen vaga begrepp om hur fördelningen gÄr till. Skatter skickas in till det allmÀnna och det allmÀnna skickar ut fördelade förmÄner. SÄ lÀnge allt fungerar sÄ tiger hÀlsan still. VÀlfÀrdssystemet Àr tÀmligen stabilt. Nackdelarna uppkommer dÄ saker och ting inte fungerar enligt mÀnniskornas förvÀntningar. NÀr vÀntetiderna till sjukvÄrden blir för lÄnga, nÀr Àldreomsorgen kÀnns otillrÀcklig, nÀr skolornas resultat faller, nÀr sjukskrivningarna stiger till rekordhöjder i ett av vÀrldens rikaste vÀlfÀrdslÀnder, nÀr arbetslösheten vÀxer och nÀr jÀrnvÀgens rÀls riskerar att rosta sönder; dÄ öppnar sig dörrar för utmanande modeller.
Det Àr det vi upplever nu.
HÄkan Juholts problem Àr bristande reformiver. I sitt VÀstertorpstal radade han upp problem och skevheter i samhÀllet. Det gjorde han bra. Det Àr dock inte trovÀrdigt att ge en relativt kortvarig borgerlig regering och en handfull riskkapitalbolag hela skulden för dÄliga skolresultat, Àldreomsorgsbrister, tÄgförseningar, barnfattigdom, brist pÄ parklekar, ungdomsarbetslöshet och lÄngsam utbyggnad av tunnelbanan i Stockholm. Sverige Àr ett i hög grad Socialdemokratiskt prÀglat samhÀlle. MÀnniskors beroenden av varandra har i allt vÀsentligt omhÀndertagits av Socialdemokratiska modeller och offentliga system.
Jag sympatiserar med Juholts starka appell för gemenskap och mÀnsklig solidaritet i samhÀllet. Jag önskar mig inte en Juholt som rullar sig i överdriven sjÀlvkritik. Men det skulle inte skada med en och annan blinkning om att det behövs reformer för att de offentliga och kollektiva systemen ska svara upp mot samhÀllet av i dag.
Widar Andersson