Jag vet inte om AF någonsin har varit någon särdeles betydelsefull arbetsförmedlare. I dag är det hur som helst glasklart att den statliga myndighetens uppgiftsfokus ligger på helt andra områden.
Arbetsförmedlingen påminner mest om ett försäkringsbolag dit man vänder sig för att registrera sin arbetslöshet i avsikt att få ersättning.
Ungefär på samma sätt som den som haft ett källarinbrott eller blivit av med sin cykel går till Folksam eller Skandia med sin polisanmälan för att om möjligt få ut en peng sedan självrisken dragits ifrån.
Förhoppningen att få tillbaka cykeln eller källarprylarna är nog ungefär lika små hos försäkringsbolagskunderna som vad förväntningarna är om att få ett jobb hos Arbetsförmedlingens besökare.
Arbetsförmedlingens samhällsroll som arbetslöshetsregistrator förstärks av det nya regelverk som introduceras i nästa månad.
Alla inskrivna arbetslösa som lyfter ersättning ska en gång i månaden rapportera sina jobbsökaraktiviteter. Rapporteringen ska ske på ett strukturerat sätt enligt vissa mallar. För att AF ska mäkta med den förstärkta kontrollen ska 150 nya tjänster inrättas i myndigheten
.
En annan viktig uppgift för myndigheten är att anordna arbetsmarknadsutbildningar som kan förstärka låg- och/eller felutbildade arbetslösas chanser att skaffa sig ett jobb.
På dessa områden finns det stort utrymme för nytänk och nysatsningar:
Nya myndigheter och aktörer har sedan länge tagit över en stor del av vuxen- och arbetsmarknadsutbildningen från det forna AF/AMS. Nästan hälften av varje årskurs går på högskolor och universitet. Yrkeshögskolor och kvalificerade yrkesutbildningar ger nya och bättre arbetslivschanser åt mängder av människor varje år. I stort sett alla som av egen kraft vill skaffa sig en yrkesutbildning har möjligheten att göra det.
Kvar för AF finns de arbetslösa som av olika skäl inte vill eller kan skaffa sig vettiga utbildningar. I dag hamnar många av dessa efter några år i Fas 3. Det vore betydligt mer fruktbart för samhället om AF, med en blandning av modern och socialt sensibel pedagogik och mer tvingande regelverk såg till att betydligt fler än idag skaffade sig kunskaper och kompetens i bristyrken.
Kontrollen av de arbetslösa är i mina ögon krånglig och kontraproduktiv. De flesta som blir arbetslösa och många av de nytillträdande på arbetsmarknaden skaffar sig tämligen snabbt ett jobb på egen hand.
Om folk vet att de har en hygglig - bättre än i dag - ersättning och ett halvår på sig att skaffa sig en försörjning så kommer de flesta att klara det. Erfarna tjänstemän i myndigheten kan snabbt identifiera riskpersoner och kan sätta in stötarna där de mest behövs.
Arbetsförmedlingen har således viktiga samhällsroller som arbetsmöjliggörare och som förmånsgivare. Om AF befriades från den nedärvda självbilden av att vara arbetsförmedlare talar mycket för att myndigheten skulle klara sina faktiska kärnuppgifter på ett betydligt bättre sätt än idag.