USA: s president Barack Obama kommer till Sverige i början av september.
Visst är besöket först och främst ett uttryck för den upptrappat kärva tonen i det diplomatiska umgänget mellan USA och Ryssland. Obama ställer in ett möte med Rysslands Putin för att i stället åka till Sveriges Reinfeldt.
Man skulle lite hårddraget kunna beskriva det som att Stockholm används som ett slagträ mot Moskva.
Och visst är det så att Obama förmodligen hamnade i Sverige eftersom det var svårt att med kort varsel kunna anordna ett megaevent av detta slag i ett annat och mäktigare EU-land som till exempel Tyskland; där det dessutom hålls val till förbundsdagen i september.
Men tanke på att det på båda sidorna Atlanten finns intresse av att förbättra frihandels- och andra relationer så skulle man kunna säga att Sverige i detta fall är mer EU än Sverige.
Frånsett alla dessa om och men är beskedet om Obamas snara svenska visit självklart en stor och uppmuntrande händelse i vårt land. USA är världens helt dominerande demokratiska stormakt. Att den politiska ledningen för denna stormakt -bland alla världens länder - väljer att sända sin president till just Sverige kan och ska inte underskattas. För regeringen Reinfeldt är det solklart det roligaste som inträffat på år och dag.
Den vardagliga Allianslunken är annars inte så munter. Nyliga opinionssiffror från TV4/Novus visar att den snart gångna sommaren inte inneburit några för Alliansen positiva förändringar. Socialdemokratin är ensamt nästan lika stor som de tre regeringspartier som klarar riksdagsspärren i Novus mätning.
Mycket talar dessutom för att det statliga Vattenfalls köp av det snabbt värdeminskande gasföretaget Nuon kommer att utvecklas till en utdragen och skadlig "affär" för Alliansen.
Fredrik Reinfeldt hade chansen att - för att låna ord av det tidiga 1990-talets statsminister Carl Bildt (M) - konstatera att "ett misslyckande är ett misslyckande". I stället valde man att skicka fram finansmarknadsminister Peter Norman ar att 1; skylla på sossarna, 2; skylla på Maud Olofsson, 3; skylla på häftiga prissvängningar på marknaden för energiföretag och 4; för att hävda att regeringen (partiledarna) inte personligen hade godkänt affären.
Vare sig grävande journalister eller Socialdemokraterna lär låta sig nöjas med dessa besked. "Lögner i omtalad affär" hävdade till exempel Magdalena Anderssons stand in i riksdagen Fredrik Olovsson i Aftonbladet. (26/7)
Utöver detta har minoritetsregerandets helsiken återigen gjort sig påminda. Alliansen pressas av SD: s glada trumpetstötar om att de med glädje kommer att rösta ja till ett förslag om ett femte jobbskatteavdrag.
Vågar Alliansen förlita sig på SD för att ta en av sina absoluta hjärtefrågor genom riksdagen?
Eller antyder gårdagens pressträff med finansminister Anders Borg där han varnade för en "svag ekonomisk utveckling i Sverige" att regeringen för femtioelfte gången planerar att ändra sina ekonomiska prognoser för att kunna glida ur "löftesambitionen" om fortsatta skattesänkningar?
Ur regeringens perspektiv är president Obamas besök sannerligen ett ljus i mörkret.