Allt färre elever från Smedby väljer att studera på det närmast belägna högstadiet på Hagebyskolan. De söker sig hellre till skolor – många av dem fristående – som uppvisar bättre resultat.
Möjligheten att välja skola är tvådimensionell. Elever och föräldrar kan söka sig till en skola som de av olika skäl anser vara bättre än den skola dit de anvisas om de följer den så kallade närhetsprincipen; en plats garanteras på den närmaste skolan.
Men föräldrar och elever kan också välja bort den närmaste skolan om de av varierande orsaker uppfattar att skolan inte lever upp till de krav som de ställer.
Kommunalrådet Lasse Stjernkvist (S) intervjuades i gårdagens tidning. Han vill föra en politik som leder till att ingen ska behöva välja bort en skola av kvalitetsskäl.
Det är lätt att instämma i den åsikten. Skolor som finansieras med skattemedel bör givetvis hålla en så pass hög kvalitet att alla elever och föräldrar med lätt hjärta kan nyttja varje skolas tjänster.
Det finns många vassa och trubbiga sätt att mäta en skolas kvalitet.
Jens Karlsson är rektor på Hagebyskolan. Till Folkbladet (6 juli) säger Jens Karlsson att mycket av kritiken mot Hagebyskolan beror på ”gamla och orättvisa rykten”. Han anser också att Hagebyskolans ”mångfald” är en fördel. ”Det berikar eleverna att träffa människor från många olika kulturer och bakgrunder”, säger Jens Karlsson.
Så är det säkert. Mycket talar för att det är ett socialt plus för ungdomar att tidigt vänja sig vid att samarbeta med människor från världens alla hörn.
Sverige är ett stort invandringsland och världen i stort blir alltmer gränsnonchalant. Alltmer av den nära framtidens affärer och kommunikation kommer att pågå i kulturellt och språkligt mixade miljöer.
Men vi kan för den sakens skull inte blunda för att grundskolans grundläggande uppgift är att bibringa eleverna kunskaper och insikter. En skola har de elever som den har. Elevernas bakgrunder kan inte användas som en generell förklaring till dåliga betyg och svaga resultat i andra kunskapsmätningar.
Jag har plöjt igenom Skolverkets officiella statistik för betygen i grundskolans avgångsklass.
1999 saknade 20, 8 procent av Hagebyskolans nior betyg som gjorde dem behöriga till studier på gymnasieskolans nationella program.
År 2009 var andelen icke-behöriga elever 21, 4 procent.
Åren däremellan har sett ungefär likadana ut.
Jag tror att det är oklokt att försöka utanförlägga ansvaret för Hagebyskolans svaga resultat. Möjligheten att välja bort Hagebyskolan till förmån för en fristående skola fanns knappt inte 1999. De fem fristående skolor med högstadium som har startat i Norrköping under 2000-talet har vare sig förbättrat eller försämrat betygen i Hagebyskolan.
Jag är fullständigt övertygad om att det skulle vara en formidabel rusning till Hagebyskolan om man lyckades förena sin kulturella mångfaldsmiljö med formella resultat som var lika bra eller bättre än vad till exempel Vikbolandsskolan och Enebyskolan uppnådde år 2009.
Ägarna av Hagebyskolan måste kort sagt ta sig en rejäl funderare på varför skolan når så klena resultat.
Matchar lärarkåren elevernas kulturella mångfald?
Används flerspråkligheten som ett offensivt, pedagogiskt verktyg?
Är samarbetet med hemmen fullt ut anpassat till föräldrarnas bakgrunder och traditioner?
Får lärarna tillräckligt stöd för att från dag 1 kunna upprätthålla ordning och trygghet i skolan?
Har skolledningen frihet och stöd nog för att klara sin tuffa uppgift? Är närmiljöns positiva aktörer involverade i skolans uppdrag?
Är stöd- och extraundervisningen anpassad till elevernas behov?
Jag kan inte svaren på frågorna. Däremot känner jag mig säker på att Hagebyskolans enda chans att bli en attraktiv och valbar skola för fler är att åstadkomma bättre formella resultat.