Det sägs att vi svenskar är trygghetsnarkomaner, och det ligger nog något i det. Men många har också en annan egenhet och det är att man tror att man kan äta upp kakan och ändå ha den kvar. Att få både och är naturligtvis lockande för många men ofta helt omöjligt och det börjar fler och fler inse.
I valrörelsen 2006 överöstes vi av argument från borgerligt håll att skatterna var alldeles för höga. Göran Hägglund upprördes över den orättfärdiga fastighetsskatten och räknade nog hem
några röster på det. Vi fick också höra att det skall löna sig att arbeta och det ena jobbskatteavdraget efter det andra infördes. De som tjänat mest på detta är medel- och höginkomsttagare.
Nu har det gått ett antal år och effekterna börjar bli mer och mer synliga. Den ena avgiften efter den andra införs vilket naturligtvis drabbar låginkomsttagarna mest. Kommuner debiterar villaägare stora summor när gator och vägar byggs ut, vilket kommer som en fullständig överraskning för många som säger: "Det här har jag väl betalat genom skatten."
Det får oss att fundera över vad människor har för uppfattning om vad skatten används till. Vår förhoppning är att skatten används till gemensamma nyttigheter som gator och vägar, sjukvård, barn- och äldreomsorg skola, kultur och miljövård, för att nämna det väsentligaste.
Om skatteintäkterna sjunker så får man ta till avgifter för att täcka kostnaderna, t.ex. höjt högkostnadsskydd och andra avgifter som drabbar låginkomsttagare hårdast. Tyvärr följde inte den upplysningen med skattesänkarförslagen 2006 men idag ser vi resultatet. Inom sjukvården ökar klagomålen, det är brist på utbildad personal både där och inom skolan och omsorgen och det är givetvis de svagaste som drabbas.
Och som de trygghetsnarkomaner vi är så vill vi ha ett samhälle som ger oss det skydd vi kan behöva vid sjukdom och arbetslöshet, men som även tillhandahåller barnomsorg, skola och äldreomsorg till alla som behöver oavsett den egna inkomsten.
Det är inte rimligt att äldre människor med låg pension inte har råd att hämta ut sin medicin, men det händer tyvärr. Det är inte brist på pengar, men tyvärr har girigheten fått övertaget över solidaritet och rättvisa. Alla partier predikar alla människors lika värde, men hur ser politiken ut?