Visst var det gott om lurendrejare förr; men de hade inte på långt när så gott om chanser som bovarna har nu. Hästskojare gjorde förstås sitt bästa med att ge utslitna hästar arsenik för att bättra på hårväxten och andra knep för att lura bönder. Typer som Raskenstam duperade förmögna ungmör eller änkor, som blev panka i stället för gifta.
I Norrland ägnade sej luspudlar åt baggböleri, man fick godtrogna skogsägare att supa till och sälja skog för småpengar. Förmodligen begicks de flesta ohederliga handlingar på hemmaplan, åtminstone inom landet.
Det fanns säkert många knep för att få medmänniskor att öppna plånboken, men det var inte alls så enkelt och lukrativt som bedrägerierna tycks vara numera. Bland annat har datornäten öppnat möjlighet till globala rövarkedjor. Nyheterna vimlar av information om nya varianter. Om det inte vore så sorgligt kunde man nästan känna beundran för uppfinningsrikedom och energi.
Ett knep är att via datorn övertyga folk om att en mycket stor vinst väntar, men att det krävs lite förskottsbetalning. Ett annat, som ofta går via telefon till äldre personer, är att få dem att säja ja till något slags anbud och sedan kräva dem på höga avgifter. Det är vanligt med falska fakturor, som ofta skrivs på papper med "hederlig" framtoning. Knepen är många och svåröverskådliga.
En del lurendrejeri tycks rentav vara lagligt eller åtminstone inte ännu illegalt. Vi tycker t ex att det är konstigt att skumma företag har lov att ge snabba lån via mobilen, lån som medför svindlande räntor och som ges utan kreditprövning. Massor av människor, ofta mycket unga och tanklösa, har fastnat i skuldfällor, som de får dras med, kanske i all framtid. Det handlar ju om rent ocker och borde väl i all sin dar vara olagligt.
Det senaste jättebedrägeriet är förstås inblandning av hästkött i det som deklareras som nötkött, ett nästan beundransvärt sätt att lura både företag och kunder. Ett mer internationellt svindleri har vi inte upplevt förut men det är nog lika bra att vi vänjer oss, för jorden är faktiskt rund och transporterna svåröverskådliga.
Själva handlingen kan vi verkligen inte godta, men lika svårbegriplig är mediereaktionen. Man pratar inte så mycket om brottet utan framställer det nästan som en folkhälsofråga, som om hästkött skulle vara förgiftat.
Det tycks vara extra synd om slaktade hästar, oetiskt att äta goda vänner kanske. Är det inte lika synd om små söta kycklingar eller kalvar och lamm? Den vänliga kon skulle förmodligen föredra att få mumsa vidare på sitt hö och den mysiga grisen vill fortsätta med sitt grisaliv. För övrigt är det ju fullt tillåtet att vara vegetarian. En aning dubbelmoral kanske?