Året som gick
Ännu ett år har nått sitt slut, och som vanligt har det susat förbi ett rasande tempo. De senaste åren har jag ägnat årets sista krönika åt en sammanfattande lista över året som gått, och detta år blir inget undantag. Här kommer några välförtjänta utmärkelser:
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Årets folkstorm: När den nya FRA-lagen klubbades igenom i riksdagen i somras uppvisades äkta folkligt engagemang. Protestlistor, brev till borgerliga riksdagsledamöter, insändare och hemsidor på Internet i massor var några av de metoder som engagerade människor tog till för att visa sitt missnöje mot lagen. Visserligen röstades lagen ändå igenom, men visst bet folkets massprotester på somliga borgerliga politiker som drabbades av samvetskval och fällde några tårar i talarstolen. Tråkigt beslut, men oerhört härligt att se vilket engagemang som finns i vårt civilsamhälle!
Årets dummaste kommentar: Många osmickrande saker kan sägas om Italiens premiärminister Silvio Berlusconi, men för det mesta låter han sina uttalanden tala för sig själva. Bland det dummaste jag har hört i år var i efterdyningarna av valet i Italien i våras då segraren Berlusconi på tal om könsfördelning i den kommande regeringen sa att det var svårt att hitta kvalificerade kvinnor till posterna. Han passade också på att attackera Spaniens regering, bestående av nio kvinnor och åtta män, då han påstod att den var "för rosa", och att premiärminister Zapatero måste ha svårt att leda en sådan regering.
Årets samarbete: "De rödgröna". Under förra mandatperioden bildade de fyra borgerliga partierna en allians som också presenterades som regeringsalternativet. Hur det gick behöver jag inte berätta. Det förändrade framtiden för svensk politik. Minoritetsregeringar hör till det förflutna, nu är det koalitioner som gäller. I Norrköping bildades efter valet en rödgrön koalition mellan s, v och mp. Nu följer alltså partierna på nationell nivå samma modell och har efter mycket om och men bildat det nya regeringsalternativet "De rödgröna". Samarbetet är fortfarande i fosterstadiet, men man har två välbehövliga år för att spela ihop sig. Då ska det blå laget utmanas i en ny match. Räkna med att det kommer bli jämt, tufft och svettigt för alla parter. Det här är inte bara min sista krönika för året, utan också mitt sista bidrag som krönikör i Folkbladet, åtminstone för en tid framöver. Jag har nu skrivit denna spalt i tre år, först tillsammans med Eva Edgren Vikmång och senare på egen hand. Det har varit oerhört roligt och givande. Tack för alla kommentarer! Men nu väntar inte bara ett nytt år, utan också andra utmaningar. Gott 2009 på er alla!