Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Arbetarpressen 100 år - en dyster historia

Norrköping2007-11-17 00:07
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Nu finns boken om (s)- tidningarnas historia: Arbetarpressen 100 år. Östra Smålands Jan G Andersson har varit projektledare och har själv skrivit en del av boken.Det är en i många stycken dyster historia. Kantad av felbeslut.I samband med bokens utgivning genomfördes i veckan ett seminarium i Stockholm. En av talarna var partisekreteraren Marita Ulvskog, som inte hade mycket att säga. Det är inte tack vare partiet som det fortfarande finns ett tjugotal tidningar med (s)-märkt ledarsida i landet. Däremot har den lokala arbetarrörelsen ibland spelat en viktig roll, t ex för Folkbladet. På tidningarna har det alltid funnits entreprenörer som hittat nya vägar. Journalisterna på andratidningarna har helt enkelt tvingats anstränga sig lite mer. Men i toppen har det suttit politiker som inte alls förstått sig på tidningsutgivning.Det finns exempel på stora framgångar. Som när Länstidningen i Östersund genom skickligt tidningsmakeri på 1970-talet gick förbi Östersunds-Posten och blev största tidning på utgivningsorten. Nu råder sedan länge allmäntillståndet för (s)-tidningar också i Östersund.Exemplen på felsatsningar är fler än framgångssagorna. Som LO:s första kvällstidning Afton-Tidningen som levde 1942-1956. Den fördubblade upplagan på fyra år. Men gavs i själv verket aldrig någon chans av sina ägare. Ibland kallades den "Stockholms mest spridda tidning" - därför att häftningen inte fungerade så sidorna spreds för vinden.Berättelsen om de socialdemokratiska tidningarna hade inte nödvändigtvis behövt vara så mörk. Visst hade det funnits möjligheter att styra skutan förbi skären till farleder i medvind. Man tycks t ex aldrig ha nyttjat koncernen till att göra rationaliseringar. Det som idag är en självklarhet bland tidningar som ingår i koncerner, som Folkbladet. Alltså gemensam lönehantering, telefonväxel o s v. Istället valde man att sälja i panik och lägga ner i panik. Den 27 oktober 1986 hade koncernledningen satsat 400 00 kr på en stor fest i Växjö för Kronobergaren. Med fyrverkeri, ballongsläpp och kända artister som. Bara en vecka senare, på måndagen, kom samma koncernledning ner till Växjö och meddelade att tidningen skulle läggas ned - redan nästa dag! På tisdagen kom en låssmed och bytte lås så att personalen inte skulle komma in. Nu levde ändå Kronobergaren någon månad till eftersom man trots allt var tvungen att genomföra MBL-förhandlingar.Den här tidningen lades som bekant inte ned. Men såldes så småningom till en oseriös spekulant som plundrade bolaget. Tidningen drevs till konkurs. Men räddades av lokalt engagemang från tusentals läsare. Sedan utarbetades det som kom att kallas Norrköpingsmodellen. NT köpte Folkbladet. Därför att det var en bra affär. För Folkbladet var det också en bra affär. Till exempel innebar den tillgång till ett tryckeri med möjligheter till färg på alla sidor, vilket i sin tur gett ökade annonsintäkter. En win-win situation. Inte är det alltid problemfritt att ägas av sin konkurrent. Men alternativen som skildras i den nyutgivna boken är definitivt sämre. n n Det var bara det jag ville säga.
Läs mer om
Norrköping