Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Är regeringen rädd för döden?

Två unga svenska officerare och en afghansk tolk stupade i Afghanistan i går eftermiddag. En svensk soldat sårades. De blev beskjutna under ett partrulluppdrag. Försvarsmakten ska tillsätta en undersökningskommission för att mer i detalj klarlägga vad som skett. Det är självklart viktigt att undersöka det inträffade.

Foto: Pier Paolo Cito

Norrköping2010-02-08 03:00
Widar Andersson
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Men en sak behöver inte undersökas innan den klarläggs. Svenska soldater deltar i ett krig. Soldater - och många civila - mister livet i krig. Jag får intrycket att det politiska etablissemanget i Sverige gör vad det kan för att förtränga att det är just ett krig som vi är involverade i. Nyligen rapporterade Lars Moberg i Sveriges Television från den svenska basen i Mazar-i-Sharif. Han intervjuade soldater och officerare från den styrka som gick i tjänst i januari i år. Moberg frågade en av soldaterna varför han åkt till Afghanistan. "Ett viktigt skäl till att komma hit är att man vill göra någonting annorlunda. Det är den här känslan att man någon gång har gjort en insats som sträcker sig utanför sitt eget liv", svarade den unge mannen. Svaret är säkerligen representativt för de allra flesta som frivilligt ger sig av till militära uppdrag i fjärran länder. En längtan efter spänning och efter avbrott i vardagslunken mixas med viljan att konkret vara med och göra skillnad. Riksdagens partier har med stor majoritet beslutat att Sverige ska vara med och dela ansvaret för att försöka hålla tillbaka terrorn i Afghanistan. Jag stödjer beslutet. Vi har, likt alla andra demokratiska länder, ett egenintresse av att minimera brutala diktaturers möjligheter att breda ut sig i världen. Vårt nationella intresse av säkerhet är gemensamt med civila afghaners intresse av personlig säkerhet. De soldater och officerare som bokstavligt talat riskerar sina liv för att genomföra riksdagens beslut måste ha all tänkbar support och uppbackning. De ska ha bästa möjliga material, ändamålsenlig utbildning och så goda villkor som möjligt. Inte minst är de värda en politisk ledning som talar klartext om varför svenska trupper är i Afghanistan. Och som inte hymlar om riskerna. Varje ung människas plötsliga död är en tragedi för de närmast anhöriga. Det spelar ingen roll om det är akut sjukdom, en bilolycka, en tsunami eller ett eldöverfall i Afghanistan som släcker de unga människornas liv. För de personer och familjer som drabbas spelar de yttre omständigheterna ingen roll. Den man älskar är borta. Sverige som nation är jämförelsevis förskonad från förluster i strid. Enligt uppgifter från SVT: s Rapport har fjorton svenska soldater stupat under de senaste decennierna. Fyra av dem har fallit i Afghanistan. Risken för fler förluster ska inte förträngas. Att tjänstgöra i Afghanistan är inte ett "avbrott i vardagslunken" av typen luffa runt i Sydostasien under ett halvår. De militära befattningshavare som åker till Afghanistan utför viktiga uppdrag för Sverige. Ännu långt in på kvällen i går var det tyst från ledande regeringspolitiker. Oppositionsledaren Mona Sahlin (S) konstaterade i ett kort uttalande att det är fullt möjligt att förena empati med offren med sympati för det militära uppdraget:" Nu krävs samling för att stötta de som mist sina anhöriga, för den skadade och för styrkan på plats." Hade regeringens tystnad varit likadan om en svensk diplomat eller toppförhandlare hade drabbats av motgångar i en central förhandling med andra länder? Knappast. Statsråden hade stått på rad för att försvara de svenska positionerna. Men nu är det tyst. Vad är de rädda för? Vänsterpartiet? Kvällspressen? Eller är de kanske rädda för Döden? Sveriges Riksdag har sänt ut svenska soldater till kriget i Afghanistan. Nu är det dags att försvara beslutet. Politik som bara håller när solen skiner är inte mycket att ha.
Läs mer om
Norrköping