Är Norrköpings kök verkligen så snuskiga?
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Aldrig tidigare har kommunerna haft eller anser sig ha skäl att kräva en så stor ökning av antalet livsmedelsinspektörer som man gör nu. Aldrig tidigare har företagare och anläggningsansvariga underskattats i sitt arbete som nu och rättats av petimätrar-mallar, utformade av Livsmedelsverket och kommuner. Aldrig tidigare har ideellt arbetande människor i föreningar och kyrkor känt sig så motarbete som nu, när man försöker öka den sociala samvaron genom verksamheter som också innefattar enklare form av servering. Aldrig har kommunens livsmedelskontroll varit så dyr som den nu föreslås bli - det gäller både företag och offentlig verksamhet. Aldrig tidigare har Sverige haft så bra internationellt rykte som nu, när det gäller bra mat, bra kockar och bra restauranger. Men aldrig tidigare har så många företag, restauranger, handel, kiosker, skolkök etc som i lagens mening kallas livsmedelsanläggningar underkänts i Norrköpings kommun. Kommunen placerar in och debiterar anläggningarna efter risk och erfarenhet/kunskap. Norrköping liksom Stockholm placerade initialt alla företag i erfarenhetsklass A. De som underkänns placeras nästa år i klass B och får då en fördubblad kontrollavgift till kommunens miljökontor. I Norrköping har hittills över 80 % av företagen/anläggningarna underkänts. Samtidigt kan vi konstatera att över 95 % godkänts i Stockholms kommun. Hur kan det bli på detta sättet? Vi har samma EU-direktiv som utgångspunkt och vi lever efter samma lag. Jag kan inte tro att företagarna eller de ansvariga för våra kök i skolor och på äldreboende är så mycket sämre i Norrköping än i Stockholm. Inget tyder på det, om man jämför statistik över anmälningar om magåkommor eller annat som dålig livsmedelshygien kan föra med sig. Jag vill inte tro att skillnaden beror på en missriktad kommunal ambition att få in pengar till sin verksamhet så flera inspektioner och kontroller kan göras, även för verksamhet som är liten i sin omfattning och därmed medför ringa risk. Men det finns risk för att företagaren som får betala kan uppfatta det så! Det måste finnas en balans mellan insatser, kostnader och risk! Jag kan konstatera att i Stockholm, Göteborg och Malmö gör man en helt annan bedömning, och använder andra kriterier då företag och anläggningar ska underkännas, än vad man gör i 4:e Storstadsregionen. Varför?