Sverige har en massarbetslöshet på i storleksordningen 8 procent. Det är uppenbart att det som är den borgerliga regeringens s k arbetslinje med statssubventioner riktade till vissa branscher, skattesänkningar samt försämrade villkor för arbetslösa och sjuka inte biter. Resultaten uteblir och nu är det s k FAS 3 landets största arbetsgivare. En undermålig arbetsmarknadspolitisk åtgärd med usla ersättningsvillkor är den dominerande sista anhalten för människor utan jobb. Dessutom lever allt fler människor på socialbidrag. Regeringen har misslyckats med sitt löfte att minska eller radera ut det s k utanförskapet.
Politikens skillnaderSocialdemokratin vill bryta denna nedåtgående spiral. Om vi i vårt land på allvar ska kunna minska klyftorna mellan människor och olika delar av landet, skapa tillväxt och nya arbetstillfällen, ge ungdomarna en ordentlig chans till arbete, finansiera de sociala trygghetssystemen så krävs en omläggning av politiken. Där regeringen tror att saker löser sig självt genom att man sprider ut ?lämpliga? skattesubventioner så tror vi på samverkan. Det innebär att en ny regering måste återupprätta politiken som instrument att styra samhället.
Det mest grundläggande är att föra samman stat, arbetsgivare, fackföreningar, forskare och utbildningsväsende till en dialog om framtiden. Ur detta kan sedan gemensamma ambitioner för utvecklingen inom olika branscher växa fram. Det handlar då om vilka produkter och kvaliteter som Sverige ska hävda sig med långsiktigt. Genom en sådan samverkan kan vi i ett litet land både utveckla vårt kunnande men också förenas i satsningar som ger nya arbetstillfällen, investeringar och tryggar de nödvändiga exportinkomsterna. Våra gemensamma ambitioner måste vara tydliga och långsiktiga.
Basen för ett sådant arbete måste vara en huvudprioriterad utbildningssektor. Det gäller hela utbildningskedjan från förskolan till högskole- och universitetsstudier. Utbildningsalternativen ska vara många och av god kvalitet. Alla elever ska garanteras rätten till en gymnasieexamen. Därför är det så oerhört destruktivt och kortsiktigt när regeringen nu skär ned på vuxenutbildningen och gymnasieskolan. Att de regionala högskolorna missgynnas gör inte saken bättre.
Ökade resurser till utbildningssektorn är strategiskt viktigt. Det är avgörande för landets förmåga att dels hävda konkurrenskraften och skapa nya arbetstillfällen, dels undvika den utveckling mot allt mer av lågavlönade tjänster som borgerligheten vill driva fram.
Borgerligheten har fundamentalt misslyckats när det gäller att föra diskussionen om vad vi ska arbeta med och leva på i framtiden. De driver ingen politik som hävdar Sverige som industri- och exportnation. Denna kärna i näringspolitiken är avgörande för såväl tjänstesektorns som den offentliga sektorns framtida förutsättningar. Utan en ordentligt närings- och utbildningspolitik så blir massarbetslösheten ett bestående inslag i samhällsbilden. Borgerligheten tycks inte förstå detta samband.
Kampen mot arbetslösheten har för arbetarrörelsen alltid varit en prioriterad huvudfråga. Arbetslösheten skapar tragedier och slår hårdast mot ungdomen. Den bär inom sig ett hot mot demokratin. Därför måste kampen mot arbetslösheten vara kompromisslös.
