De tre små regeringspartierna C, KD och FP profilerar sig allt mer tydligt gentemot Moderaterna. Under Almedalsveckans alla tal, utspel och seminarier framträdde dessutom att "småborgarna" ofta gör gemensam sak i för M känsliga frågor.
Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna driver numera liknande uppfattningar om behovet av att reformera Lagen om anställningsskydd - Las -, de vill förändra avgiftssystemet i arbetslöshetsförsäkringen och det finns en samfälld kritik mot hur biståndspolitiken har utvecklats under det moderata statsrådets Gunilla Carlssons ledarskap. I försvarspolitiken finns det dessutom en växande irritation över moderaternas sätt att vifta bort kritiken från ÖB.
ÖB hävdade nyligen att de anslagna pengarna till försvaret inte räcker om en stor el av anslaget ska användas för inköp av nya "Super JAS flygplan". Vid ett framträdande i förra veckan antydde överbefälhavaren att Sverige kanske skulle behöva avveckla hela det marina försvaret.
Vid en pressträff på Högskolan i Visby förra tisdagen konstaterade statsminister Fredrik Reinfeldt att Försvarsmakten nu för första gången på mycket länge hade ordning på sin ekonomi. Och så ska det förbli, sa statsministern. Alla myndigheter inklusive Försvarsmakten ska "hålla sig inom sina ramar", sa Reinfeldt.
Att enskilda partier i en flerpartiregering profilerar sig i sina hjärtefrågor är självklart inget konstigt eller uppseendeväckande. Det vi nu ser är däremot ett slags "pakt mot M" som vi tidigare inte sett några exempel på. Den vanliga ordningen är att M har med sig något eller ett par av de övriga regeringspartierna när förhandlingssvärden korsas i Rosenbad.
Konfliktfrågorna i regeringen är inte av det lätthanterliga slaget. Moderaterna vill för sitt liv inte vara med om några politiska initiativ att i strid med fackföreningsrörelsen föreslå förändringar av arbetsrätten. De tre små regeringspartierna siktar in sig på anställningsskyddets nuvarande konstruktion. Lång anställningstid ger ökad chans att behålla jobbet vid nedskärningar och rationaliseringar. Enligt Folkpartiets förslag - som C och KD i stort ställt sig bakom - ska medarbetarnas anställningstid underordnas företagets behov av viss kompetens. "Kompetens" är ett flytande och subjektivt begrepp medan anställningstid är konkret och fyrkantigt. Det är svårt att reglera, värdera och verifiera varje medarbetares kompetens jämfört med andra medarbetares färdigheter och förtjänster. Risken för godtycke ökar.
Differentierade avgifter i a-kassan infördes år 2007. Avgifterna var en viktig del i den arbetslinje som det moderatstyrda arbetsmarknadsdepartementet lanserade och som man sedan dess hållit fast vid. Tanken var att arbetslöshetsriskerna inom respektive a-kassas verksamhetsområde skulle speglas i avgifterna och därmed kunna påverka lönebildningen. Hög arbetslöshetsrisk - höga avgifter - dämpade lönekrav i förhandlingarna. Så var det tänkt. Folkpartiet, med instämmande av övriga partier utom M - hävdade under Almedalsveckan att avgifterna inte har haft avsedd effekt. Lönebildningen har inte påverkats. Som en bieffekt har dessutom ytterligare några hundratusen personer lämnat a-kassan. De har bedömt att avgiften blivit för hög relativt nyttan av att vara med i försäkringen.
Bråken om försvaret och biståndet är inte mindre allvarliga. "Alla mot M - strategin" indikerar att det kommer att bli en extra svettig höst i regeringskansliet.