Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Alla människor är inte skapta för arbete

En radikalt ny politik. Så beskrev Ylva Johansson de förslag om insatser för sjukskrivna och förtidspensionerade som hon och den socialdemokratiska välfärdsgruppen presenterade i går.

Jonas Ekströmer/Scanpix

Jonas Ekströmer/Scanpix

Foto: JONAS EKSTR…MER / SCANPIX

Norrköping2008-09-09 03:00
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Radikalt" är kanske inte det ord jag själv skulle välja för att karaktärisera förslaget. Radikalism inom socialdemokratin brukar nämligen sällan leda till något gott. Men visst slår Ylva an en befriande systemkritisk ton. Enligt rådslagsgruppen har socialdemokratin skäl att idka självkritik. Socialförsäkringarna har tillåtits utvecklas till alltför passiva utbetalare av ersättningar. Långtidssjukskrivna och yngre förtidspensionerade människor har fått alldeles för lite stöd och uppmuntran för att på ett aktivt sätt hålla närkontakt med arbetsliv och arbetstränande aktiviteter. Nu ska det bli en bättre ordning på torpet. Om socialdemokraterna vinner nästa val och om Ylva Johanssons förslag faller resten av partiet på läppen så kommer det att införas en "arbetslinje" i sjukskrivnings- och förtidspensioneringsmodellerna. Någon form av aktivitet ska ingå i varje enskild sjukskrivens program. En ny myndighet - "Kraftsam" - ska inrättas. Myndigheten ska innehålla det mesta som en långtidsfrånvarande kan behöva hjälp med. Dit ska långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa med särskilda och sammansatta problem kunna vända sig för att få coachning mot ett eventuellt återinträde i arbetslivet på något sätt. Det nya är frivilligheten. Folk ska inte som under aktivitetsgarantins dagar tvingas in i mer eller mindre meningsfulla åtgärder. Nu ska de istället erbjudas möjligheter att under personlig handledning förbättra sin anställningsbarhet. Inga piskor i form av sänkta ersättningar och sådant ska förekomma. Hot om indragen/sänkt ersättning ska heller inte drabba den som t ex arbetsprövar ofta eller som är mycket aktiv i sin förening. Spontant tycker jag att förslaget verkar tilltalande. Påminner mycket om det framgångsrika - tyvärr nedlagda - arbete som tidigare bedrevs i Finspång. Skillnaden mellan Ylvas förslag och Finspångs Beställarförbund är att den kommunala socialtjänsten inte tycks ha någon plats i rådslagsgruppens tankar om den nya politiken. Det är ett minus. Människor med "väldigt stora svårigheter" - så beskrevs den nya myndighetens målgrupp i ett Eko-inslag - kan i många fall vara betjänta av obyråkratisk och flexibel kontakt med socialtjänsten. I dag är drygt 524 000 människor förtidspensionerade i Sverige. Det är en ohyggligt stor grupp som i de flesta fall lever med mycket små ekonomiska resurser. Frågan är om det är realistiskt att tro att någon regering kan sätta in åtgärder som på ett effektivt och humant sätt kan minska antalet förtidspensionärer? Och vad göra med alla människor som bor i delar av Sverige där arbetsmarknaden är mer eller mindre död? Där det inte finns ett enda någorlunda långvarigt arbete för vare sig 21-åringar eller 50-plussare? De kan coachas och aktiveras hur mycket som helst. Några jobb dyker likafullt inte upp i hemtrakten. Enligt Ylva Johansson ska inga nya förtidspensioneringar beviljas; i vart fall inte för människor som är yngre än 50 år. Men vad ska då ske med dem i stället? När och om de frivilliga insatserna på "Kraftsam" inte leder någon vart? En dryg halvmiljon förtidspensionärer antyder - i vart fall i mina ögon - att väldigt många människor inte riktigt är skapta för det reguljära arbetslivet. En politiskt subventionerad arbetsmarknad lite vid sidan av kan säkert fånga upp många av dem som har svårt att hävda sig på den vanliga arbetsmarknaden. Men alla andra; vad ska ske med dem? Hur länge ska folk behöva arbetsträna för jobb som inte finns? Svara på det den som kan. Jag har inga svar. Men jag tycker att socialdemokratin borde våga sig på att föra en rejäl och verklighetsnära diskussion om saken.
Läs mer om