Afghanistan är ingen tebjudning
Foto: Jean-Charles Thorel
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det som började som ett blixtkrig har gradvis förvandlats till ett segt krig med många civila och militära offer. För att låna ord av ordförande Mao; kriget mot terrorismen är ingen tebjudning. Det är heller inget krig som kan förväntas ta slut inom överskådlig tid. Det ligger i sakens natur att vare sig några villkorslösa kapitulationer eller framförhandlade fredsfördrag kommer att se dagens ljus. Drygt 40 länder deltar med personal i ISAF-styrkan. I de flesta deltagande nationer pågår nu självkritiska omprövningar av den militära närvaron i Afghanistan. Världen har fastnat i ett dilemma. Drar man sig ur Afghanistan så lär det inte stå länge på innan talibanerna åter inrättar sitt skräckvälde. Det uppenbart korrupta valet av president Hamid Karzai visar med all tydlighet att försöken att implementera västerländsk parlamentarism i ett medeltida klansamhälle inte har lyckats. De veka - om ens några -- demokratiska strukturer som etablerats utgör inget skydd mot allianser mellan talibaner och hårdföra krigsherrar ute i provinserna. Stannar de utländska soldaterna kvar i Afghanistan så lär det ske till priset av upptrappat våld med ett växande civilt missnöje som följd. Som den forne "höken" Peter Wolodarski skrev i en uppmärksammad krönika i DN i söndags så kan man dessutom också ifrågasätta det kloka i att satsa all kraft i Afghanistan. Terrorismen i det kärnvapenbestyckade Pakistan syns mig vara minst; om inte mer, oroande. Riksdagsbeslutet var inte helt enigt. Vänsterpartiet är kategoriska motståndare till att svenska trupper deltar i utrikes aktioner tillsammans med Nato. Jag har svårt att respektera V:s uppfattning. Låt säga att riksdagen kommer fram till att - som S och MP skriver i sin gemensamma reservation där de kräver en förutsättningslös utvärdering senast våren 2011 - "att situationen i Afghanistan förändrats på ett sådant sätt att den svenska truppens insatser inte längre kan göra tillräcklig nytta" och att Sverige därför påbörjar ett "ansvarsfullt tillbakadragande av den svenska truppnärvaron". Då är det i så fall ett beslut som gäller den specifika situationen i Afghanistan. Sverige kan inte ställa sig vid sidan av. Neutralitet är ett begrepp som hade sin politiska storhetstid under det kalla kriget. I det varma kriget mellan terror och västerländsk livsstil finns inget utrymme för neutralitet. Jag förordar inget svenskt medlemskap i Nato. Men beröringsskräcken visavi Nato är pinsam. Jag hävdar inte att vi till varje pris ska vara kvar i Afghanistan i all evighet. Men motargumentet att "det är farligt för svenskar att vara där" är dubbelt pinsamt.