Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: 40-talet ringer - svara inte!

Norrköping2008-05-15 03:00
Louise Malmström Riksdagsledamot (s)
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
På förskolans dag ringer 1940-talet och vill ha sin barnomsorgsmodell tillbaka . I dag är det förskolans dag och i år fyller förskolans läroplan tio år. Jag har varit med nästan hela dess implementeringsresa. Min äldsta dotter närmar sig tiostrecket och jag har jobbat med utbildningsfrågor under i princip hela hennes liv. Det har hänt grejer med förskolan de här åren. Jag har sett det som förälder och förtroendevald. På den förskola där jag som förskolenovis klev in för snart tio år sedan hängde skyltar i hallen med texten "Det bästa du kan ge ditt barn är tid". För att ge oss som lämnade barnen där dåligt samvete? Ett "Nu är hon verkligen trött" när man hämtade spädde på det ytterligare. En sommaravslutning fick barnen paket. Trevligt. Det var bara det att de innehöll lastbilar respektive storbystade barbiedockor. Gissa vilka som var till flickorna och vilka som var till pojkarna? I samma anda såg jag en ivrig pojke som ville vara med och leka frisörsalong motas bort med ett "Nej, lek med tåget i stället, det där är för tjejer". En pappa som på föräldramötet frågade om skillnaden mellan förskollärare och barnskötare fick svaret "Det är ingen skillnad. Några tusenlappar i lön bara". Och när kommunen föreslog sockerfri zon i förskolan till stöd för överviktiga grymtades det om att barnen tydligen inte skulle få ha något roligt på förskolan längre. Institutioner för omhändertagande av barn har funnits sedan industrialismens genombrott. Då hette de barnkrubbor. Sedan kom Fröbelinspirerade barnträdgårdar med en helt ny syn på barns möjligheter och lust att lära. Men pedagogiken där var förstås till för de välbesuttnas barn. Fattigbarn sorterades bort och sattes under tillsyn i barnkrubborna. Under 40-, 50- och 60-talen när kvinnorna gav sig ut på arbetsmarknaden ökade såväl behovet av barnomsorg som insikten om dess betydelse. I utredningar slogs vikten av barns samspel med andra barn fast, liksom behovet av andra vuxna som kunde bredda föräldrarnas uppfostran. Ungefär sen dess har målet varit en kvalitetsförskola för alla barn. De senaste årens beslut kring läroplan, maxtaxa och avgiftsfri förskola för 4-6-åringar har accelererat utvecklingen ditåt. Den förskola min yngsta snart lämnar är samma förskola som min äldsta började på. Ändå är det en helt annan än då. Mottot nu är att alla barn ska få en glädje- och lärorik förskoletid att minnas. Uppmuntrande läroplanscitat sitter på arga lappens plats i hallen bredvid foton på hur målen uppfylls. Dottern avbryter mig när jag vill skynda hem med ett "Mamma, jag måste få göra klart det här först". Personalen har lyckats förmedla att förskolan är till för hennes skull. Inte för min. Just då ringer 1940-talet i form av Jan Björklund och vill ha sin sorteringsmodell tillbaka. En förskola med ett stärkt pedagogiskt uppdrag för de vars föräldrar är begåvade med jobb och karriärer. Ett vårdnadsbidrag som förvägrar lågavlönades och arbetslösas barn andra vuxna förebilder, sampel med jämnåriga och en rivstart på det livslånga lärandet. Svara inte. Låt luren ligga. Låt oss på förskolans dag slå fast att vi ska hålla tag i och utveckla vår finfina förskola för alla i stället. Låt 40-talets sorteringsmodell stanna där den hör hemma. I historieboken.
Läs mer om
Norrköping