De sitter nu och slipar på en trepartiregering som samarbetar med Sverigedemokraterna i riksdagen. Denna utveckling har givetvis påverkat koalitionsbyggnationerna ute i regionerna.
Sophia Jarl (M) i Norrköping var först ut av de större städerna i landet att inleda förhandlingar med SD för att få till ett maktskifte. Får de ihop allting så kommer de att kunna regera med 45 mandat (av 85) i ryggen. I region Östergötland återkommer av allt att döma regionens "grand old lady" (som Folkbladets seniora reporter träffande lät orden falla tidigare i veckan) Marie Morell (M) till makten efter att ha tillbringat åtta år i opposition. Genom ett samarbete med Sverigedemokraterna som har 16 mandat av de totalt 101 som finns i regionen så får M, KD och L ihop 51 mandat och når således en majoritet. Förhandlingar pågår även i regionen och inget är klart innan det är klart. Personligen har jag mycket svårt att se vad som skulle få Sophia Jarl och/eller Marie Morell att inte säga B nu när de har sagt A.
Meningsskiljaktigheterna kan knappast vara så stora. Personkemin avgör. SD: s Christopher Jarnvall i Norrköping och Richard Larsson (SD) i regionen är tämligen vanliga och resonabla politiker och personer. Marie Morell är en ärrad veteran som rör sig mellan riks- och regionpolitiken. Sophia Jarl i Norrköping har enligt många vittnesmål från politiska vänner och ovänner arbetat hårt på att slipa ner tidigare "kantigheter" som tidigare försvårat alliansbyggen med andra. Syn för sägen så utbrast Reidar Svedahl (L) spontant att "Det här har gått mycket bättre än vad jag trodde" då han och Eva-Britt Sjöberg (KD) den 29/9 höll pressträff om sina maktskiftesförhandlingar tillsammans med Sophia Jarl.
Vänsterpartiet går den rakt motsatta vägen. I Norrköping har S, C och MP valt att bilda en valteknisk samverkan i opposition och uttalat ställt V utanför. I regionen är V det enda parti av alla åtta som inte varit med i diverse förhandlingar för att försöka få till en majoritet. I riksdagen är det än omuntrare för Vänsterpartiet som nu på allvar behöver tänka igenom sin situation. SD må vara jobbigt med sina rötter och med det ständiga flödet av olämpliga personer som småheilar ute i buskarna. Med V är det värre. Utöver sina rötter så har de ett ständigt flöde av olämplig och verklighetsbefriad ekonomisk politik. Vänsterpartiet älskar uppenbart sin ytterkant för mycket för att gå in mot mitten och påverka på riktigt.