Undergångsprofeterna fick bita i sten ännu en gång

Det är en god sammanfattning där sannolikt och (förhoppningsvis) de återstående fem dagarna av 2020 också kan sorteras in. På julaftonen kom en av denna omtumlande och ovanliga nyheter när Storbritannien och EU meddelade att det fanns ett handelsavtal mellan de båda parterna. Att det skulle bli ett avtal var väl i och for sig inte så omtumlande. Att en av världens största inre marknader skulle hitta vägar att umgås med en av världens handelsstormakter var väntat. Det mest ovanliga och omtumlande inträffade väl i juni 2016 då Storbritanniens medborgare röstade ja till att landet skulle lämna EU. Undergångsprofeterna - som det går tretton på dussinet av nu som då och för det mesta - såg Brexit och det senare på året inträffade valet av Trump som president i USA som inledningen på Harmageddon som skulle avslutas med installationen av Le Pen som president i Frankrike. Av allt detta blev dock inget. Trump blev inte omvald, Le Pen blev aldrig vald och Brexit landade i ett anständigt handelsavtal mellan EU Och Storbritannien. 

Brexit, Trump och Le Pen och allt vad det kan vara här i världen är hur som helst en viktig påminnelse om att alla regimer och stater som när solen skiner berömmer sig över att vara demokratier även behöver vara demokratier när vinden pinar och isregnet kyler. Eller med andra ord; när demokratins makthavare (medborgarna) tycker att demokratins officianter (politikerna) håller på att spåra ur så vill det till att officianterna lyssnar. 

Utgången av saker och ting är aldrig given. I den här tidsperioden just nu tycks dock det mesta ha landat på fötterna. Boris Johnson kom som en stormvind efter Brexitomröstningen, gjorde ett strålande val och lyckades få till ett handelsavtal som gör att både UK och EU kan lämna Brexit bakom sig. Frankrike fick Macron istället för Le Pen och i USA kommer snart Joe Biden att installeras som ny president. 

De stora vinnarna är kritiska och missnöjda medborgare i Storbritannien, USA och Frankrike - och överallt annars i de demokratiska delarna av världen - som kan konstatera att de påverkat tidens gång och demokratins utveckling. Som vanligt i demokratin är det två steg framåt och ett steg bakåt som gäller. Det är en lagom utvecklingtakt. Omtumlande och ovanligt bör vara omdömen som används mer sparsmakat. Då är det som bäst.