Vid seminariet medverkade en rad socialdemokrater med föredrag. Några av föredragen gavs senare under året ut i bokform. (På ledarsidan den 12 december finns mer att läsa om dessa seminarier på Engelsberg) Söndagen den 19 december kommenterade jag den tidigare S-riksdagsledamoten Veronica Palms kapitel i boken. Den 2 januari tog jag mig an inlägget från den tidigare ordföranden för S-studenter och numera fackligt aktiva och Tysklandsboende Kajsa Borgnäs. 9 januari skrev jag några rader om Jytte Gutelands bidrag till boken. Hon har en bakgrund som ordförande för S ungdomsförbund och är idag EU-parlamentariker för Socialdemokraterna.16 januari var det den tidigare finansministern Kjell Olof Feldts kapitel som diskuterades. 23 januari var det dags för Ilija Batljan, tidigare landstingsråd för S i Stockholms län och numera framgångsrik företagare i fastighetsbranschen och sedan kom Morgan Johansson, nuvarande justitieminister och ålderman i regeringen. Denna söndag rundar vi av serien med att ge ordet till statsvetarprofessorn Tommy Möller som var en av de utomstående betraktarna på seminariet. Möller talade på temat "Förnyelse av svensk socialdemokrati? "
Tommy Möller inleder med en rapp och innehållsrik exposé över den svenska socialdemokratins historia från begynnelsen och fram till förlustvalet 2010 - som ju i sin tur föregicks av förlustvalet 2006. Han sammanfattar: "Slutsatsen av denna genomgång av socialdemokratins vägval är att pragmatism och samförstånd genomgående varit de centrala ledstjärnorna." Tommy Möller riktar sedan blicken mot framtiden för S; den framtid som nu i februari 2022 spännande nog är dåtid. När seminariet hölls var det knappt sex veckor kvar till den 25 mars då Håkan Juholt valdes till partiledare. Möller hade gått till siffrorna; bland annat SVT: s valpejl där många kandidater för S gjorde det självtest som gav en hint om vilket parti man låg närmast. Han visade på den totala dominans för traditionella vänsteråsikter om skatter, socialförsäkringar och valfrihet som härskade inom S. Detta ställde han mot talet om förnyelse (gå mot mitten) som till exempel Mona Sahlin pläderat för under sin avgångsprocess som partiledare. Möller konstaterade att den kommande partiledaren var i harmoni med den interna opinionen. Men skulle han också kunna stå för en förnyelse som lockades tillbaka människor med arbete och inkomster tillbaka till partiet? Vi vet hur det gick.