Widar Andersson: Rasvänstern och nationalister vill begränsa individen

Som människoart kommer vi från gruppstyrda samhällsordningar där det var familjen, klanen, kyrkan eller byn som var alltings utgångspunkt. Stora delar av världens befolkning lever fortfarande kvar i klanstyrda system där individens vilja, önskningar och frihet är helt underordnad de regelverk som husfadern, prästen eller handelsmannen bestämt. De svåra integrationsproblem som präglar det svenska samhället för stunden är i sig ett slags bildsättning av hur stora skillnader det finns mellan olika delar av världen. Det individualistiska och sekulära offentliga Sverige står i bjärt kontrast mot de gruppstyrda samhällsordningar som stora grupper av utomeuropeiska invandrare bär med sig in i samhället. 

Som Janerik Larsson visar i en intressant kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida (2/1 2022) så har frågan om individers rätt även fått nya (nygamla) dimensioner i västvärlden. Larsson har mestadels sin uppmärksamhet riktad mot den filosofiska/politiska debatt som pågår i de stora amerikanska och brittiska tidningarna. I sin kolumn refererar han till tre rörelser i väst som på olika sätt har mottot "gruppen före individen" på sina banér. Den konservativa nationalismen driver på i USA och Europa för att sätta den egna nationens intressen främst. I USA har även den identitetspolitiska vänstern varit framgångsrik med att återinföra rasens betydelse i samhällslivet. Janerik Larsson citerar en amerikansk samhällstänkare som i Washington Post lite ironiskt konstaterar att "Rasteorins mest synliga seger är den mångmiljardindustri som gör att storföretag anlitar ”mångfaldskonsulter”. De lär företagens vita anställda hur de ska beklaga sina privilegier, dock utan att förlora dessa." Rasvänstern drivkraft är att individerna av ideologiska skäl ska underordna sig sina hudfärger och sina ursprung. Det här mångfaldskonsultandet har för övrigt spridit sig långt utanför USA: s gränser. Universitet och stora mediebolag tillhör de met drabbade av den här sortens kollektivsjuka. 

Janerik Larssons tredje exempel är Covidrelaterat. Han citerar en statsvetare från Wien som ser hur brett sammansatta grupper av människor protesterar mot restriktionerna där enskilda individer tvingas underordna sig statens krav. Statsvetarens rekommendation, för att hålla vänster- och högerpopulismen stången, är att inse och acceptera att våra samhällen måste lära sig att leva med pandemin.