Räls för tåg som ser till att folk kommer till jobbet

Så kom då regeringens och Januaripartiernas infrastrukturproposition. Förslagen sträcker sig tolv år framåt i tiden och omfattar framförallt investeringar i ny räls och vägar och underhåll av vägar och räls och allt som hör därtill. Propositionen presenterades vid en pressträff på fredagsförmiddagen den 16 april. På podiet stod infrastrukturminister Tomas Eneroth och miljö- och klimatminister Per Bolund.  De båda politikerna hade med sig 799 miljarder kronor till sin pressträff. Vilket förstås är väldigt mycket pengar. Vi bör dock komma ihåg det långa tidsspannet framåt i tiden. I liv och politik finns det inget som är så lätt som att göra stora utfästelser och löften för ett "sedan" långt därframme i ett dunkelt fjärran. Jag säger inte att politikerna står där och hittar på. Trafikverkets och regeringskansliets experter och tjänstemän har gjort ett gediget arbete med propositionen. De har lång vana vid det här arbetssättet där man utifrån ett ramverk - som den nya infrastrukturpropositionen utgör - samlar ihop sig för att regeringen under nästa år ska kunna fatta beslut om en "nationell plan", med högre konkretion och med mer "riktiga pengar" till buds. Det jag säger är däremot att så mycket oväntade saker kan och kommer att hända under de kommande åren. Plötsligt slår till exempel en pandemi till och gräver stora hål i statens lånekista.

Den nya stambanan Ostlänken från Järna och till Norrköping/Linköping ligger redan i den rådande nationella planen. Det finns fortfarande olösta problem. För Norrköping är problemet utfarten söderut. Att gräva långt och djupt - under Strömmen - är dyrt och besvärligt. För Linköpings del är det ännu krångligare. Politikerna i stan har fastnat för en tokdyr tunnel som ingen kommer att vilja betala för. Men i det stora hela är det så att Ostlänken är en av tre delsträckor av de nya stambanorna som redan är beslutade och där investeringskostnaden fram till 2029  sammanlagt är satt till 71 miljarder kronor. Svindlande mycket pengar det också förstås. Men ändå något mer gripbart och verklighetsnära än 799 miljarder. 

Tomas Eneroth var tydlig med att bygget av nya stambanor - som utgör bulken i kostnadsmassan - inte ska lånefinansieras och/eller läggas i flummiga investeringsbudgetar. Det är ett bra besked. När det gäller Ostlänken är beskedet lika klart att lagt kort ligger. Vilket så vitt jag begriper betyder att rälsen dras in i städerna och att tågen stannar där folk vill stiga av och på för att komma till jobbet och hem igen.