Jag vill inte sortera in den förre Säpochefen Klas Fribergs artikel på GP Debatt (15 mars) i antingen/eller-kategorin. Friberg har lång erfarenhet av polisarbete och har ett stort samhällsengagemang. Rubriken på hans artikel illustrerar emellertid mycket väl ett av de polariserande missförstånd som driver den offentliga debatten: "Polisens hårdare tag rår inte på nyrekryteringen av unga gängkriminella."
Det Friberg - eller rubriksättaren på Göteborgsposten - avser med polisens "hårda tag" är vad jag förstår polisens våldsmonopol i fredstid. Polisens primära uppgift är att ingripa mot brott och misstänkta brottslingar på ett sådant sätt att de som bedöms vara skyldiga lagförs och får sina straff. För att kunna utföra sitt arbete mot kriminella personer av olika slag har polisen exklusiva rättigheter att omhänderta människor med våld om så behövs. Polisens primära uppgift är således inte att hindra nyrekryteringar, att få fler ungdomar att gå i gymnasiet och/eller att se till att fler människor kan försörja sig genom ordentliga arbeten.
Polisens förebyggande insatser är synonyma med polisens ingripande insatser. Verksamma och kännbara ingripanden mot kriminella kan ha viss avskräckande effekt både på individ- och samhällsnivå. Men polisens uppgift ska inte bedömas utifrån sådana effekter. Polisen har uppdraget att värna lagen mot dem som bryter mot lagen. Polisen värnar det allmännas rätt att genom lagar och straff bidra till att upprätthålla fungerande normer för samhällslivet. Vid behov med vapen i hand.
Ett annat polariserande missförstånd i sammanhanget är att den grova kriminaliteten enbart växer genom rekrytering av väldigt unga personer. Så är det inte. Givetvis är det mycket allvarligt att många barn och ungdomar har uppväxtvillkor som närmast förbereder dem för kriminalitet. Här har framförallt socialstaten Sverige ett stort ansvar. Vi har det som vi har det på den fronten eftersom (social)politiken gjort det möjligt. Men den grova kriminalitetens inbrytningar och rekryteringar i arbetslivet, i kommunala förvaltningar, i näringslivet, i rättsväsendet och i politiken är minst lika systemhotande som de kriminella miljöernas ungdomsrekryteringar.
Polisens möjligheter att sätta in "hårda tag" mot aktiva kriminella ska inte misstänkliggöras eller polariseras. Att bygga stabila socialt fungerande samhällen med hederliga normer får andra ta på sig huvudansvaret för.