Det förbereds och genomförs nu en lÄng rad av nya lagar och nya regelverk för att pÄtagligt och för lÄng tid framöver minska invandringen och se till att mÀnniskor utan tillstÄnd att vistas i Sverige lÀmnar landet.
à terinförandet av inre grÀnskontroller och införandet av en tydlig anmÀlningsplikt för statliga, regionala och kommunala myndigheter Àr exempel pÄ viktiga insatser för att komma tillrÀtta med det vÀxande skuggsamhÀllet i Sverige. Av uppenbara skÀl Àr det svÄrt att sÀga hur mÄnga mÀnniskor som lever utan tillstÄnd i landet. En mÀngd olika uppgifter och uppskattningar i spannet mellan 35 000 - och 100 000 personer förekommer i sammanhanget.
Nu som dÄ kritiseras mÄnga av de restriktiva nyordningarna. Utöver vÀnster- och miljöpartister och enskilda liberaler sÄ angriper Àven fackförbund som Saco, Sveriges lÀrare och LÀkarförbundet förslaget om att deras medlemmar pÄ myndigheterna ska vara pliktiga att anmÀla till Migrationsverket/Polisen om de i sina verksamheter trÀffar pÄ mÀnniskor utan rÀtt att vistas i Sverige. HÀr begÀr sÄledes organisationer som samlar vÀlutbildade och i mÄnga fall vÀlbetalda mÀnniskor att de inte ska omfattas av en lagstiftning som Àr av vital betydelse för hela samhÀllet. Regering och riksdag bör hövligt men bestÀmt bortse frÄn dessa protester. MÀrkligt nog stÀmmer SKR - branschorganisationen för regioner och kommuner - in i den fackliga kritiken. Det Àr faktiskt obegripligt hur det kan ligga i den offentliga vÀlfÀrdsbranschens intresse att deras anstrÀngda kassa av skattepengar Àven framgent ska serva mÀnniskor utan rÀtt att vara i Sverige.
Tidigare axlade Socialdemokraterna och Moderaterna ett gemensamt ansvar pÄ det social- och tillitskritiska samhÀllsomrÄde som invandringen utgör. Det fanns en bred och gemensam förstÄelse för att Sverige med sin generösa vÀlfÀrdsstat och med sin motvilja mot lönedumpning pÄ arbetsmarknaden var i behov av begrÀnsade migrationsnivÄer. Under en lÄng period - som i stort sett sammanföll med SD: s etablering och tillvÀxt i rikspolitiken - försvann dock invandringsinsikterna upp i det blÄ. Nu har verkligheterna hunnit ikapp politiken. Av allt att döma finns en bred majoritet - M, SD och S - som utan nÄgra kramfester i övrigt Àr rimligt överens om vad som behöver göras. Och som pallar med att stÄ emot trycket frÄn vÀletablerade intressens lobbyism. Och som inser det starka folkliga stödet för Äterförd reda och förnuft.