Demokraterna, med presidenten Joe Biden i spetsen har det motigt. Några resultat fanns inte tillgängliga vid den tid då den här sidan gick till tryck.Men resultatets detaljer och decimaler är mindre viktiga för resonemanget i den här texten.
Karin Eriksson arbetar för DN i USA; efter att i många år ha bevakat den svenska inrikespolitiken för samma tidnings räkning. Karin Eriksson har kort sagt bra koll på politikens tendenser och psykologi och hon har förmågan att se intressanta likheter mellan USA och Sverige. På tisdagen den 8 november läste jag med stor behållning hennes betraktelse inför valet:
"Nu funderar demokrater på om det var ett misstag att bygga Bidens höstkampanj på budskapet att demokratin i USA är under belägring. Kanske undrar de – ungefär som den genomsnittlige DN-läsaren – hur i himmelens namn så många amerikaner kan rösta på politiker som ställt sig bakom Trumps lögner om valet 2020. Det går att höra ekon av debatten i svenska Socialdemokraterna. (--) Kanske har strateger i Stockholm och Washington något att lära av varandra. Det är något med varningarna för ytterkantshögern som inte verkar bita på väljarna."
Jag tror att Karin Eriksson är nära pudelns kärna här. Det framträder ett intressant mönster om vi (trots alla skillnader) för enkelhetens skull tar och jämställer Trump och SD som provocerande och mobiliserande samhällsfenomen i sina respektive hemländer. Medan väljarna i USA och Sverige i huvudsak intresserar sig för sakfrågor - inflation, ekonomi, bensinpriser, våldsbrottslighet, sjukvård, migration, med mera - så har de stora mediebolagen och de politiska motståndarna i huvudsak intresserat sig för Trump/SD. Medan Trump och SD i sin tur intresserat sig, ibland mest retoriskt men ändock, för flera utav de sakfrågor som står vanligt folk närmast.
Att med darrande stämma peka på sig själv som demokratins värn och försvarare och med hög röst peka på de andra som fascister och diktatorer in spe; utan att samtidigt på fullt allvar ta itu med medborgarnas problem; sådant lyfter inte och ska heller inte lyfta i opinionen.
Joe Biden och Demokraterna har två år på sig innan rösterna i nästa presidentval ska räknas. För Magdalena Andersson och S är det nästan fyra år innan det är dags för rösträkning igen. De bästa råden till Biden och Andersson är att ta medborgarnas problem på allvar, släppa fixeringen vid motståndaren och distansera er från ytterkanterna i era sfärer.