På tisdagen gästade två av Sveriges mest respektabla och kapabla politiker programmet "Malous Valbar" på TV4. Moderatledaren Ulf Kristersson och inrikesminister Mikael Damberg (S) står i mina ögon i en klass för sig själva i sin generation. Debatten och diskussionen de två emellan präglades av skärpa och förnuft och av charmig yta och tyngre djup. Således något helt annat än de mer grisiga gyttjebrottningarna som pågår på annat håll i politiken.
Ulf Kristersson bjöd också på en intressant och möjligen utmanande nyhet. En ritual i Malous valbar är att gästerna ska lägga ut de åtta riksdagspartierna efter hur gästen uppfattar att de passar in på höger-vänsterlinjen i svensk politik. När det blev Kristerssons tur att placera ut brickorna så satte han sitt eget parti längst högerut. Att vara mest "höger" är ingen position som brukar eftersträvas i inrikespolitiken. Därför brukar politiker av olika schatteringar gärna placera Sverigedemokraterna på högeryttern. Programledaren frågade Kristersson varför han gjorde som han gjorde?
"Vi är det stora borgerliga partiet till höger", sa Kristersson. Jag såg att Mikael Damberg höjde på ögonbrynen där vid Valbarens bord. Att moderatledaren frivilligt och självsäkert intog högerpositionen tyder på gott självförtroende; det har gått bra i opinionen för Moderaterna och för Kristersson. Att frejdigt stå upp som högerledare är ingen dussinhändelse ens för en högerledare. Frågan är vad detta högerbesked kan ha för åverkan och påverkan på Socialdemokraterna? Kan reflexen bli att rusa åt vänster? I så fall något som skulle uppskattas i moderatlägret.
Lämpligt nog så träffade jag nyligen Mikael Damberg. Vi spelade in ett avsnitt av podden "Widar Möter" där vi resonerade om tidens stora frågor och om hur socialdemokratin hanterar situationen i landet. Damberg är regeringens krisansvarige minister. Hans politiska vardag domineras, förutom av pandemin, av rekordmånga dödliga skjutningar och sprängningar, polisbrist och av hemvändande terrorister. Åtgärderna handlar mycket om kameraövervakning, hårdare lagar och om 1000 fler kriminella som sitter inne. Damberg kände sig inte alls som en gästspelare på den högra planhalvan dit ju traditionellt brott, straff och övervakningsfrågor brukar räknas. "Den stora samhällsfrågan i tiden handlar om trygghet. Det behövs mer trygghet och en starkare välfärd. Vilket är klassiska socialdemokratiska uppgifter" sa Mikael Damberg. Det är rätt attityd. En duglig regering tar itu med de problem som finns och inte med de problem man önskar sig. En klassisk socialdemokrat har inget att vara rädd för.