Lokalen var fullsatt med människor som likt mig betalat 80 kronor i entré för att lyssna. Evenemanget pågick i en och en halv timme och då ingick också ett antal publikfrågor. Det var en bra politikkväll.
Utan att gå in på allt som sas och inte sas (intervjun finns att se på i sin helhet på kvartal.se) så skulle jag vilja säga att något av det mest intressanta var när Huitfeldt satte lite press på Kristersson om det här med att vara "reaktiv eller proaktiv" som politiker. Som reaktiv förhåller man sig till/anpassar sig till det som händer och sker och/eller till den politiska nutidens normer. Som proaktiv trycker man på för att ändra normer och tar ställning för det man tycker är rätt och riktigt även om det inte är särskilt opportunt.
Jörgen Huitfeldt tog Kristerssons företrädare Anna Kinberg Batra som exempel. I januari 2017 tog hon ett proaktivt grepp och meddelade vid en pressträff att hon och Moderaterna bestämt sig för att bryta beröringsförbudet visavi SD. Var det så att SD ville rösta på förslag från M så såg inte M några problem med det. Kinberg Batra sa som det var: Utan stöd från SD fanns ingen chans att vinna över S, MP och V. Detta är idag självklarheter i politiken. Samarbetet med SD var det som möjliggjorde regeringsskiftet förra året. Men 2017 betydde det början till slutet för Kinberg Batra. I oktober efterträddes hon av Ulf Kristersson.
Uttryckt med mina tolkningar så frågade Huitfeldt Kristersson om Kinberg Batra sveks av sina egna när motståndet mot SD-närmandet stormade i partiet, i medierna och i flera allianspartier? Ulf Kristersson skruvade bokstavligen på sig och på orden. Han hade i och för sig bra reaktiva svar. Motståndet var för stort. Hade M närmat sig SD så hade alliansen spruckit och då hade M varit ännu längre bort från makten och "Anna var för tidigt ute." Den proaktive är ju tidigt ute, påminde Huitfeldt och frågade: "Nu fick ni ju vänta i fem år på maktskifte när ni kanske kunde ha fått till det redan 2018 om du och andra stöttat Kinberg Batras proaktiva linje?"
Bra frågor och begripliga svar i politikens och livets eviga fråga om att vänta tills tiden är mogen eller att våga tro på att tiden blir mogen om vi satsar hårt här och nu. Här finns inga klara fel och rätt. En sak är dock glasklar: Att ha rätt är inte detsamma som att få rätt. Men att då och då lyssna till den sträng som brast är också vackert.