Centerpartiet har nyligen presenterat ett program för ökad kvalitet i skolan. Partiledaren Annie Lööf och centerns utbildningspolitiske talesperson Fredrik Christensson går befriande tydligt rakt på problemen: "Alla barn får inte en bra skolgång. Kunskapsresultaten har de senaste decennierna sjunkit. Var sjätte elev klarar inte grundskolan och var fjärde elev lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg. (--) Alltför många elever går i en skola som inte håller måttet. Vi behöver därför åtgärder som gör skillnad. Det handlar om att reformera och tillgängliggöra skolvalet, stärka lärarprofessionen och ställa höga och tydliga krav på huvudmännen." (DN Debatt 26/1)
Det är en lysande sammanfattning av skolans brister. Inte minst därför att problembeskrivningen samtidigt berättar om den svenska skolans förtjänster och kvaliteter. Många barn och ungdomar går i alldeles utmärkta och välfungerande skolor med proffsiga lärare och ledare. Huvuddelen av alla dessa bra skolor är kommunala och många drivs av högklassiga utbildningsföretag. Undertexten i Lööfs och Christenssons artikel är att staten - och gärna alla förnumstiga och/eller ideologidrivna debattörer - ska lämna dessa skolor i fred för att istället lägga krutet på problemen och staga upp, skärpa krav och (snabbare än idag) stänga skolor som inte lever upp till kvalitetskraven.
Att vara huvudman för en skola är ingen rättighet för vare sig kommuner föreningar eller företag. Däremot finns det starka intressen hos såväl individer och staten att de skolor som erbjuds i det skattefinansierade systemet ska vara bra och ändamålsenliga skolor. Barn- och ungdomen går som bekant inte i retur. Den unga människa som slänger bort formativa högstadieår på flum - och/eller våldsdrabbade skolor hamnar lätt i ett livslångt bakvatten. En sömnig stat som låter undermåliga skolor rulla på och sömniga föräldrar som inte snabbt tar sin Mats eller Mohammad ur skolan är samhällsproblem som en gång för alla behöver tas på allvar.
Annie Lööfs och centerpartiets januarinära relation med Socialdemokraterna är i detta sammanhang extra positivt i mina ögon. Ett glädjeämne är C: s fokus på professionella lärare. S har tyvärr fastnat på ett annat spår där det talas om att si och så många tusentals "vuxna" har tillförts skolan under senare år. Skolor kan ju emellertid formligen tapetseras med vuxna utan att kvaliteten på skolan förbättras. Tre lärarproffs och en driven rektor kan däremot göra stor skillnad och snabbt dra upp en skola till en likvärdig position med de bästa.