Den 17 april kommer riksdagen sannolikt att rösta igenom en ny könstillhörighetslag. Frågan är medicinskt, politiskt och förvaltningsmässigt infekterad. Som journalisten och sjuksköterskan Hanne Kjöller pekar på i en kolumn på DN: s ledarsida (4 april) så är ett av de stora problemen i sammanhanget att "Socialstyrelsen, som ska agera som en expertmyndighet, under decennier har låtit sig vägledas av ängslighet."
Myndigheten har inte "osentimentalt förhållit sig till vetenskap och beprövad erfarenhet."
När det gäller könsdysfori - personer som upplever att de har blivit födda in i ett kön som de inte passar in i - så stod Socialstyrelsen för en tvärvändning efter några granskande reportage i SVT om vården för transsexuella personer. Tidigare rekommenderade Socialstyrelsen pubertetshämmande hormonbehandlingar av barn som uppgav att de var i fel kön. Efter SVT: s granskning bytte myndigheten fot. Behandlingen som tidigare beskrevs som "trygg och säker" var nu, enligt Socialstyrelsen en verksamhet där riskerna är större än den "möjliga nyttan."
Inget fel att ändra sig förstås. Men en vetenskaplig expertmyndighet ska inte fladdra i opinionsvinden efter några tuffa och hårdvinklade tv-program.
Sakfrågan är vad jag förstår tämligen klar. Det finns personer som lider av könsdysfori och som i vuxen ålder behöver medicinsk hjälp med kroppskorrigeringar. Så är det. Lika klart är att det är snudd på övergrepp att börja behandla barn och ungdomar medan de är i puberteten. Enligt vetenskapen växer 80 till 95 procent av barnen ur diagnosen könsdysfori under puberteten. Det är också utom tvekan så att det bland den växande gruppen unga flickor som vill byta kön så är det mycket vanligt med psykiatriska diagnoser som autism och självskadebeteende.
Lagförslaget som riksdagen ska rösta om är en halvmesyr. Åldern för att ändra sitt "juridiska kön" sänks till 16 år (från 18). En ung man kan alltså på eget bevåg bli statligt folkbokförd som kvinna. Efter 18 års ålder ska det också bli lättare att få inleda könskorrigerande behandlingar. I övrigt är det mesta oklart. Kritiken är framförallt hård mot avsikten att underlätta för barn att byta juridiskt kön. Regeringspartierna är oense. Av de större partierna är det bara SD som är emot. Vilket - befarar jag -är den främsta orsaken till att annars sansade partier som M och S säger ja. Lusten att vifta med en liberal flagg visavi SD överflyglar varsamheten med sköra och sjuka barn och ungdomar och deras familjer.