Samregerandet med Miljöpartiet har varit lyckosamt i den betydelsen att S har kunnat inneha statsministeruppdraget. Vilket naturligtvis är grundläggande ur ett socialdemokratiskt perspektiv. Den som har statsministern i sina led har en särställning i politikens tusentals vardagsfrågor om regleringsbrev, utnämningar, utrikesfrågor, krishantering och kanske allra viktigast: Den som leder regeringen lever i symbios med ett helhetligt samhällsansvar medan oppositionen inte så sällan tvingas in i klagande detaljkritik som på ett överslätande sätt, vänligt men bestämt, kan lämnas utan beaktande. Men sakpolitiskt har de sju åren med MP inte varit någon höjdare. Det tror jag till och med att den värsta sortens partigängare kan hålla med om, i vart fall mellan skål och vägg.
Detta ska inte enbart skyllas på Miljöpartiet. Socialdemokraterna kunde säkerligen ha gjort betydligt mer för att locka fram mer och bättre beteenden och lustar från Miljöpartiet. När man till exempel ser gröna politiker som Finlands utrikesminister Pekka Haavisto och Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock och betänker att de regerar med statsministrarna Sanna Marin (S) respektive Olaf Scholz (S) så förstår man att Miljöpartiet har många skepnader. Det finns kort sagt ingen naturlag som dömer MP/De gröna att hamna i samhällsfrånvända positioner i politiken.
Socialdemokraterna i Sverige kan även glädjas åt att den nya partiledaren Magdalena Andersson åtnjuter ett högt förtroende. Hon närmar sig förtroendenivåerna som Fredrik Reinfeldt och Göran Persson kunde uppvisa på sin tid. Vilket framförallt är ett styrkebevis för det svenska samhällets avpolariserande stämningsläge.Magdalena Andersson har en möjlighet att avföra en del onödigt tjafsiga konflikter från dagordningen för att istället söka samförstånd i tunga frågor om försvar, säkerhet och stabilitet. Magdalena Andersson kastades rakt in i den allvarligaste konflikt som Sverige befunnit sig i på 80 år. Hon gör det bra. Moderaterna har under partiledaren Ulf Kristersson hittat en mjukt pådrivande roll i flera viktiga samhällsfrågor om gangsterbekämpning, energi och försvar. SD är inne i ett maktförberedande omprövningsläge. Centerpartiets Annie Lööf söker utdelning för sin mittenpolitik. Här finns ett bra utrymme för Magdalena Andersson att få ihop Sverige. Vilket skulle sprida lättnadskänslor långt utanför det socialdemokratiska partiets domäner.