En invitation som jag snabbt besvarade med ett Ja tack. Klubben är knuten till Stockholms socialdemokrater, har sina onsdagsmöten på Sveavägen 68 i Stockholm och har runt 450 medlemmar.
Monica Andersson har tidigare haft uppdrag som bland annat riksdagsledamot, borgarråd i Stockholm och statssekreterare på Socialdepartementet. Framförallt har hon alltid varit en självständig och lite obändig tänkare alltsedan tiden i det socialdemokratiska ungdomsförbundet.
Under hösten har Onsdagsklubben under ledning av miljöpolitikern, författaren och den tidigare statssekreteraren Måns Lönnroth arrangerat tre samtal om Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna. Tillsammans med statsvetaren och journalisten Cecilia Garme var jag inledare på ett av samtalen. Vår rubrik var "Saknaden". Vårt samtal knöt an till Cecilia Garmes och Katarina Barrlings fantastiska bok "Saknad" (Förlag Mondial april 2022) Några onsdagar senare medverkade bland andra historieprofessorn Lars Trägårdh som inledare till ett samtal om "Nationen." Serien avslutades med ett samtal om "Rågången mellan S, M och SD" där Anne-Marie Lindgren, Ulrica Schenström, Björn von Sydow med flera medverkade.
I dagarna kom en extra utgåva av Onsdagsklubbens tidning "Onsdagsbladet" ut. Där sammanfattar Monica Andersson och Måns Lönnroth sina tankar och intryck efter de tre samtalen. Det är en mycket intressant läsning som Magdalena Andersson och Tobias Baudin i partiledningen verkligen borde ta intryck av. (Vilket man i och för sig redan gjort när det gäller "Saknaden". Partiets motto "Ett Sverige som är mer likt Sverige" är ett klockrent och klokt eko av bland annat Barrlings och Garmes bok.)
När det gäller "Nationen" och "Rågången" återstår mycket att göra och att tänka. Utifrån samtalen och en rad andra samhällsintryck gör Lönnroth och Andersson en rad superintressanta iakttagelser och kommentarer om socialdemokratins defensiva position, om behovet av att inse skillnaden mellan medborgerliga och mänskliga rättigheter, och om hur hopplöst instabil en regering med S, V och MP skulle vara; givet de samhällsproblem som dominerar vår samtid. De påminner om hur skillnaderna "krymper" mellan M och S när det gäller stat, marknad, invandring och klimat. Det behövs en stat som styr för kvalitet och gemenskap.Och privata utförare som lever upp till kraven är här för att stanna. Nyliberalismen har gjort sitt för ett tag.