Välargumenterat och balanserat går de till rätta med de "Luftslott av meningslös verksamhet" som byggts upp vid sidan av vårdverksamheterna under de senaste två decennierna: "Regionen har inte anställt mer personal. År 2001 fanns 42 837 årsarbetare, år 2021 är det 43 957. Det är en minskning, eftersom patientunderlaget under samma period ökat från 1,5 till 1,7 miljoner. Regionen har minskat på vårdpersonal. Andelen av de anställda som är sjuksköterskor och undersköterskor sjönk från 52 procent 2001 till 39 procent 2021. Det betyder att vårdyrken ersatts med anställningar i annan verksamhet."
Kritiken från de sex läkarna i Skaraborg är av en helt annan kaliber än många av de slentrianmässiga och lite slafsiga debattinläggen där det mer allmänt ställs krav på att "skära ner i byråkratin och inte i sjukvården". Läkarna vet att viss administration och byråkrati är helt nödvändig och helt integrerad med en hög vårdkvalitet. Det de vänder sig emot är att administrationen alltmer lever sitt eget liv, frikopplat från vårdens behov. De pekar bland annat på att "600 personer på koncernkontoret och hundratals ute på sjukhusen är anställda som “utvecklare” i någon form; idén om att regionen behöver “utvecklare” är en skrivbordsprodukt från detta luftslott för meningslös verksamhet."
Jag kollar av med bekanta och kontakter ute i några regioner i Sverige. Det står klart att de där "meningslösa luftslotten" inte alls är begränsade till regionen på Sveriges framsida. Antalet anställda utvecklare och andra vårdfrämmande administrativa tjänster har på många håll haft en stadig tillväxt medan bristen på sjuksköterskor i regionerna har stängt alltfler vårdplatser.
Sjukvårdens problem är omfattande och allmänna. Inspektionen för vård och omsorg IVO konstaterar i sin nationella sjukhustillsyn (19 januari 2023) att "Sammantaget visar tillsynen att lägstanivån är oacceptabelt låg. Regionerna, som ansvarar för vården, lever inte upp till de krav som ställs."
Regionernas ledningar verkar heller inte vara förmögna att kraftfullt och genomtänkt styra resurserna till den patientnära vårdens fromma. Det är vårdens medarbetare och rättframma chefer på IVO som är pådrivande. I de partipolitiska leden är det däremot påfallande tyst. Vilket förhoppningsvis kan antyda att något rejält är på gång. Acko Ankarberg Johansson (KD) är sjukvårdsminister. Hon behöver kraftsamla riksdagen för reformer som river ner de meningslösa luftslotten.