Söndagstidningens ledarsida kommer i sommar att bjuda på fördjupade och breddade resonemang om de stora och sammansatta samhällsproblem som vi under de senaste åren vant oss vid att karaktärisera som gängkriminalitet och/eller dödligt skjutvapenvåld. Den röda tråden i ledarsidestexterna kommer att utgöras av några av de rapporter som beteendevetaren Eva Nilsson Lundmark och nationalekonomen Ingvar Nilsson tagit fram under sin långa gärning i utanförskapsfrågor. De har samarbetat med kommuner, polisen, andra statliga myndigheter och näringslivet. (Serien inleddes söndagen den 18 juni)
I rapporten "Vi kan om vi vågar" får vi följa med till Södertälje. En stad som "blev invaderad av en maffialiknande kultur" men som också genom "medvetna och långsiktiga satsningar bryta det destruktiva mönstret kring utanförskap och påbörja en positiv utvecklingsprocess." Södertälje är även en stad där den "politiska ledningen på högsta nivå agerat uthålligt, konsekvent och aktivt", skriver Nilsson och Nilsson Lundmark.
De båda har lång erfarenhet av Södertälje och har goda kunskaper om territoriet som sådant. För att inte bli hemmablinda så tog de fram en slags checklista på vad som borde vara uppnått i en stad där man vänder den destruktiva utvecklingen och rör sig i riktning mot det "goda livet" och/eller det "goda samhället." De har stött och blött den frågan i mer än tio års tid och vågar sig på att göra ett slags lista på det "vi tror att man strävar efter."
Strävan framåt handlar om att ha en bostad och en god hälsa och ett arbete som man kan försörja sig på. En "aktiv och levande" fritid och ett liv i "fungerande familjer" och barnen lyckas i skolan. Man känner sig trygg och upplever något slags mening med livet. Det är "allt detta sammantaget" och inte de enskilda delarna som är kraften i checklistan. Det handlar alltså inte om "bara" ett jobb, eller bara lyckas i skolan, eller bara slippa ifrån våldet i vardagen. Det är helheten, det sammantagna som är värt att sträva efter. Sannolikt förverkligas strävan steg för steg och på olika sätt för olika människor.
Den strävan som de fångat i sin checklista är vad de allra flesta svenskar liksom tar för givet; man utgår från att det ska fixa sig eftersom alla runtomkring i samhället vanligtvis försörjer sig genom arbete, har en okej bostad, fritidsintressen och känner trygghet och mening. För många av de ungefär sex procenten av befolkningen som bor i utsatta förorter är dock läget ett annat. (Fortsättning nästa söndag)