Hon konstaterar att ett problem för statsminister Ulf Kristersson är att det för många väljare är något oklart var "Sverigedemokraterna slutar och var Moderaterna börjar." Partierna riskerar liksom att flyta ihop. Väljarnas samhälleliga uppmärksamhet riktas mot problemen med invandring/integration och kriminalitet; där SD sedan lång tid tillbaka är den mest pådrivande och mest tydliga aktören. Moderaternas problem blir då, skriver Lena Mellin, att väljarna hellre söker sig till originalet (Åkesson) än till kopian (Kristersson.)
Mellin konstaterar att "Moderaterna framstår inte bara som de anslutit sig till en rad SD-förslag. Utan också som de adopterat SD:s förklaringsmodell. Att en misslyckad integration av för många människor har lett till den omfattande gängbrottsligheten."
Frågan är dock om Moderaterna har något alternativ? Lena Mellin föreslår lite halvhjärtat att M kunde ha koncentrerat sig på andra förklaringar till gängkriminalitetens absurt exceptionella utveckling i Sverige: "Exempelvis en avgrundsdjup bostadssegregation som inte motarbetas av satsningar för att bryta effekterna av den."
Med all respekt så förmodar jag att Mellin själv inte tror så mycket på sitt förslag. Cirka 85 procent av de kända gängkriminella personerna är födda i Sverige (eller kom till Sverige före 2010) av föräldrar där minst en av dem är född i ett utomeuropeiskt land. (Eller i forna Jugoslavien) DN: s "Fakta i frågan" visar också att 38 procent av papporna och 19 procent av mammorna har dömts för brott med fängelse i straffskalan. När det gäller den "avgrundsdjupa bostadssegregationen" visar DN: s granskning att drygt hälften av dem som häktats/åtalats/dömts för gängkriminalitet mellan 2017 och slutet av 2021 "bor i områden som antingen är socioekonomiskt blandade eller har goda eller mycket goda socioekonomiska förutsättningar."
Så Moderaterna har väl inte så många seriösa alternativ att välja mellan. Samma sak gäller förstås för Socialdemokraterna. Den långa ivern att förneka samhällsproblem som lyftes av SD har sitt pris. Men visst kan både M och S vara tydliga med vilka de är och vad de vill utan att förneka kända samhällsfakta. En väldigt viktig sak är att vårda sitt språk och sina reaktioner. Det finns alls ingen anledning att "låta som" SD: s frontfigurer i alla lägen. En socialdemokrat är mer social medan en moderat till sin natur ofta är mer medborgerlig.