Bedrövlig partipolitiserad kritik mot public service

Under förra veckan meddelade Sveriges Radio (SR) att bolaget behöver spara 225 miljoner kronor i år.

Historikern och författaren Henrik Höjer är vetenskapsredaktör på Kvartal. I en krönika på kvartal.se berättar han om hur han som journalist fått tampas med medias självcensur under 2010-talet.

Historikern och författaren Henrik Höjer är vetenskapsredaktör på Kvartal. I en krönika på kvartal.se berättar han om hur han som journalist fått tampas med medias självcensur under 2010-talet.

Foto: Holm, Morten

Krönika2024-02-05 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Besparingarna ska bland annat ske genom personalneddragningar. Public service är ju genom sin finansiering och sitt uppdrag en allmän angelägenhet i samhället. Därför är göranden och låtanden från public service ofta debatterade, kritiserade och rosade. Debatterna gäller programval, fördelningen mellan nöje och nyheter, sport och kultur, den lokala närvaron i vårt långa lands alla hörn och allt mellan himmel och jord. Vilket förstås är helt i sin ordning. 

Den partipolitiserade kritiken mot public service är dock i huvudsak mycket bedrövlig. På Aftonbladets ledarsida anfördes den 3 februari i år med anledning av SR: s sparbeting att "något ruttet händer med public service". Det ruttna är, enligt den politiske chefredaktören Anders Lindberg, att radions chefer och ledning låter sig styras av rädsla för Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson. Enligt Lindberg har ruttenhetens rädsla även drabbat den borgerliga regeringen. Av rädsla för Åkessons reaktioner har de inte vågat skicka över 225 miljoner till SR för att bolaget på så sätt skulle slippa att varsla personal. Det är förstås trams och ett fult påhopp på SR. 

Lindbergs syfte är uppenbart. Han vill försöka matcha en lika osaklig kritik från höger - mestadels i alternativmedia - om att public service media agerar för att gynna socialdemokratin. Vilket är djupt osakligt. Media kännetecknas helt naturligt av ett underifrånperspektiv där makthavare - socialdemokrater, majoritetsbefolkningar, moderater, direktörer, USA, Israel, m.fl. - oftast har nyhetsvinkeln mot sig.  Det som däremot är sant är att public service och annan media har lätt för att idka nervös självcensur när maktstrukturerna blir känsliga och oklara; vilket bl a Henrik Höjer skriver om i Kvartal (4/2 2024)

Kombinationen av ett växande SD och en alltmer omfattande invandring från dysfunktionella länder/regioner försämrade journalistiken och skadade förtroendet för media. Vilket bland andra SOM-institutet vid Göteborgs universitet har visat på i sina nationella undersökningar.

Anklagelser mot public service om att ta partipolitisk hänsyn i sin rapportering - eller i sina besparingar - faller kort sagt platt till marken. Däremot borde nog SR se över andra besparingsmöjligheter för framtiden. SOM DN: s chefredaktör Peter Wolodarski påpekar (4/4 2024) så ter det sig orimligt att inte ens utreda en sammanslagning av de tre public servicebolagen SR, SVT och UR. Där kan finnas möjligheter för ett starkare och bättre public service.